Astronomisk vokabulär

Minns ni Stjärnor utan svindel, Louise Boije af Gennäs roman från 1996, som handlar om överklassbruden som blir kär i feministen, vänsteraktivisten, vars förlaga ska vara Mian Lodalen?

Pocketutgåvan står tummad i min bokhylla, jag läste den flera varv för den var spännande. Just spännande, trots att ordet annars missbrukas friskt i litteratursammanhang. Nu i höst kommer Boije af Gennäs ut med sin följande roman, Högre än alla himlar, som djärvt nog utannonseras som första delen i en trilogi. Samtidigt har Boije av Gennäs en pjäs på Stockholms stadsteater, Kvinna klädd i solen. Skrivpausen lär ha berott på att Boije af Gennäs gifte sig och fick barn. "Romanskrivandet fyller hela himlen för mig och jag har inte listat ut hur man gör det när man har småbarn", sa hon i Expressen för fem år sedan.

Noterar hennes astronomiska ordval. Stjärnor, himlar, solen, himlen. Är det kitschigt eller modigt att välja sådana ord? Fungerar de avväpnande? Läsaren sänker garden, loppet är kört, korten på bordet, det är bara att ta emot?