Min låt, ok?

Jag älskar låten Chandelier av Sia Furler så mycket att jag bevakar den svartsjukt. Kom på mig själv med att googla "I love Chandelier" och sedan hånfullt nagelfara alla utrop om saken. I går tvingade jag mig att gilla en status på Facebook där Philip Teir skrev att han tycker om låten och sjunger med i refrängen när han renoverar sitt hus. Nej! Den är min! Och Sia Furler och jag är födda nästan på samma dag! Sluta tycka om MIN låt! Sluta ha ett förhållande till MIN låt!

Chandelier är en stor musikhändelse, ett konstverk, så är det. Den är på något sätt litteratur - fast utan boken.

Här är den i framförande av Sia Furler tillsammans med New York City Gay Men's Chorus:

Skirt, djupt etc

Det är inte min stil att ha särskilda åsikter om vädret, men okej: det är ganska kallt, just nu 14,9 grader. Och som en följd av det har jag tydligen förkylt mig eller drabbats av någon bakterie/ något virus/ immunologisk nedstämdhet. 

Författarskap som just nu är mest aktiva i det medvetande som befinner sig inuti höljet: Josefine Klougart, Hanne Örstavik (hur skriver man norskt ö utan att använda infoga-funktionen?), Peter Sandström och Matilda Södergran. Just nu i denna stund är det ganska klart hur dessa fyra författarskap förhåller sig till varandra. Känner mig själv som förslag till syntes.

Lägg därtill de ständigt fuktiga ögon en sommarförkylning innebär, de försiktigt värkande musklerna.

Det är läget. Lite dragspelsmusik nu, tack. Skir sommar.

Får jag fresta med lite ångest i junigrönskan?

Juni månad tar tag om hjärtat och kramar. Min text Gosskören omvandlad till radioessä av Charlotte Sundström och mig ligger kvar på Arenan i 4 dagar till. Lyssna gärna.

Jag har fått många kommentarer på radioessän som har gjort mig innerligt glad. Bara det att jag faktiskt inte är ensam om mina tankar och reaktioner är i sig en tröst och en kraftkälla. 

Vidare härifrån, vidare.

Om en musikvideo

Och jag som var så till mig över världens bästa musikvideo, ni känner kanske till den, den med en flicka i lågstadieåldern som dansar i en sjabbig lägenhet - videon delades ymnigt på sociala medier nyligen. Själv har jag också rekommenderat den i ivriga mejl, talat om den, tänkt på den, den är så stark. Flickans dans är oerhörd. Hon är så begåvad, så skicklig, så BRA. Jag tänkte att videon var feministisk på ett intressant sätt. Sann och rå.

Sen visade jag den för en person som genast, efter bara några sekunder, sa: "Men minns du inte Uppdrag granskning om pedofili?" I programmet får man t ex veta att flickors helt oskyldiga gymnastikvideor är populära bland pedofiler. Hur bra är inte den här videon då i pedofilers tycke?

Där hade jag överhuvudtaget inte kopplat. Men nu såg jag ju det: det riktigt onödiga att flickan i videon är klädd i hudfärgad trikå så att hon ser naken ut, att hon bär porrperuk. Hon kunde vara klädd i, säg, svart danstrikå och ha sitt riktiga hår, ingenting av styrkan skulle gå förlorat, det är jag säker på. Kanske videon i alla fall hade kunnat läsas lite hur som helst, men blicken i videon hade nog varit en annan. Nu när jag fått syn på det inte ifrån det: Här sexualiseras ett barn. Vem är egentligen avsändaren? Och vad menas - egentligen? 

Här går man med sitt "kritiska öga" och förfasas över alla äckel på nätet och så ser man ingenting. I en god värld skulle videon inte vara ett problem. Men i en god värld skulle den heller inte ha gjorts.

"Det här är inte en fredspipa"

Min vän Hanna tipsade om att Nina Hemmingsson instagrammar och rekommenderade särskilt den här snillrika teckningen:

Tror jag ska tatuera den över hela ryggen om Hemmingsson ger klartecken.

Ni känner kanske till förlagan:

Världens bästa litteraturprogram?

Tänkte fortsätta mitt gladflåsiga tonfall här i salongen med att utropa att Svt:s Babel är så BRA! Är det världens bästa litteraturprogram, eller? Frågan är allvarlig, och jag vill gärna att den som känner till ett lika bra eller bättre litteraturprogram nånstans i världen meddelar det i en kommentar. 

Babel är ett bevis på att det går att förena intellekt och underhållning, litteratur är allvar, och konst, och liv, och omständigheter, och kul, och politik, stylade författare i limelight, bromance, gender, rollspel, kropp, tanke, arbete, OCH Caitlin Moran som skriver den briljanta texten "My Vintage Boyfriend" till Benny Anderssons melodi. Så bra.

Hög på litteratur

Jag ville inte läsa recensioner av Siri Hustvedts nya bok The Blazing World innan jag kommit igenom boken, så jag gjorde inte det. Det är en strategi - böcker som jag vet kommer att vara viktiga för mig vill jag inte ha någon annans åsikt om innan mitt egen upplevelse är klar. 

Nu har jag börjat surfa runt på texter om Blazing - och slutat. Ingen har ju förstått boken som jag, ingen har samma relation till boken som jag, ingen har blivit läst av boken som jag. Jag vill inte läsa värdeomdömen - alla texter är trä i jämförelse med det guld jag hittat i Blazing.

Det är en ynnest att ibland få en sån relation till en bok. Njuter av läget. Och när jag nu börjat läsa Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie känner jag mig helt hög på litteraturen. Det skrivs helt enkelt så sjukt bra böcker här i världen. Är det inte stort?

Två saker alla vill höra

Var till frissan och fick höra två bra saker som alla vill höra:

1. "Jag minns dig."

2. "Du har ljuvligt hår."

Fattar ju att hon säger det till alla, men det är det närmaste romantik och gos jag kommer i dag, så jag suger i mig vad jag kan.

För att fira publicerar jag - !! - en klassisk toalettbild - !! - från jobbet. Håret kommer att vara rakt i några timmar till, det är plattångat och preparerat, känner mig lite donnatarttesque. Åh, njutningen i att ha rakt hår en stund.

Semesterundret

En vecka på varm och grönskande vulkanö fick tankarna att kretsa i andra banor än de exakt vanliga, åh vad skönt det var. 

Ett konkret resultat av miljöombytet märktes genast när jag kom hem. Innan kunde jag stirra mig fördärvad på fläckar, t ex på köksgolvet, men förstod inte riktigt vad jag skulle göra åt dem. Nu efter semestern ser jag en fläck - och torkar bort den!

Tänk vilken dynamo jag skulle vara efter två veckor på grönskande, varm vulkanö!

Önskepodden

Ja tänk att få vara med i en av Linns önskepoddar! Podden Feministf*ttan, minsann (gillar särskilt asterisken).

Kom att tänka på att jag alltid blir lite förvånad när någon definierar mig som feminist, alltså, jag ÄR ju det och blir hur nöjd som helst av att folk fattar det, men själv tycker jag att allt jag säger och på olika sätt uttrycker är så resonligt i förhållande till mycket som försiggår i min skalle att det knappt går att kalla för "feminism" utan mera håller sig inom gränserna för vanligt hyfs. 

Herregud så lång mening. God natt, backyard babies.

Tänk att få en parfym i gåva

Tänkte byta namn på bloggen, den borde ju heta Tipssalongen, men avstår nog ändå. Ni förstår, det har med de där två s:en att göra där i mitten av ordet, det ser inte bra ut.

I dag vill jag ge ett presenttips.
Den som har en vän som av någon anledning behöver få en present kan göra oerhört klokt i att ge vännen en parfym. Jag fick en parfym av en vän i vintras och varje morgon, när jag lätt fokuserad och arbetshästig går in i badrummet för att borsta tänderna, ser jag den lyxiga lilla flaskan på hyllan, tänker på min vän, tänker på att hon genom sin gåva föreslog att jag skulle dofta så här, tänker på vår nattliga diskussion om just den här doften. Och när jag har borstat klart tar jag på mig lite av parfymen och är bara helt nöjd med livet. DET KALLAR JAG GULDKANT I VARDAGEN. 

Förresten vill jag också tipsa om förlagets höstkatalog! Den finlandssvenska litteraturen mår mycket bra, om ni frågar mig.

Tips för oss

I helgen lyssnade jag på "Samtal om livet" med författaren Johanna Holmström och läste den omsusade DN-artikeln om Kristina Lugn. Dagens tips är att inte missa dessa. De passar bra ihop dessutom, här rör vi oss kring angelägna ämnen. 

Beklagar det skumma vi:et. Men det är nog "vi" som fattar vad som är angeläget i programmet och artikeln.

Programmet med Holmström finns både med musik (endast i Finland) och utan (funkar också utomlands). 

Se ut som en skådis

En banktjänsteman tyckte att jag "ser ut som en skådis". Jag var mycket osäker på hur jag skulle tolka det och pendlade mellan att tänka att banktjänstemannen tyckte att jag såg ut A) som en fattiglapp B) som en bohem och C) som Bibi Andersson i Persona.

Sen upptäckte jag att jag har mina batiktights på mig och fattade att svaret är B, och möjligen därigenom också A.

Kraftigt försvagad

Man väljer förstås Minna Canth-dagen för att utföra sin mest ofeministiska icke-handling på länge.

Eller: På Minna Canth-dagen känner en inte igen ett präktigt jämställdhetsproblem trots att det står mitt framför en i unket majestät.

Mixx for kixx

Åh glädjen när en bok kommenterar författaren till en annan bok som man just håller på och läser. Kicksen! Jag läser nästan alltid flera böcker samtidigt och KICKSEN när man känner att man fått korn på gemensamma teman eller intressesfärer eller referenser. Det känns som att vara i ett ytterst exklusivt och hemligt sällskap.

Man kan till exempel läsa The Blazing World av Siri Hustvedt och ungefär halvvägs vänstra med Linda Skugges pinfärska 40 - constant reader. Rekommenderad mixx for kixx.

Tycker förresten om den här texten om Blazing, skriven av författaren själv. "Although I cannot say exactly where these people came from, I did not write the book in a stupor." Mycket bra.

En kopp kaffe med Lars H

Vissa soliga förmiddagar kan det hända att ingen mindre än Lars Huldén kommer in på förlaget och låter sig bjudas på en kopp kaffe. 

I förmiddags hände det, och den som tryckte på kaffemaskinens knapp var jag, och den som fick baktala Johan Ludvig Runeberg tillsammans med Lars Huldén var också jag.

Nåja, det var förstås mest Lars som pratade om JL, för i jämförelse med innehållet i Lars Huldéns kunskapscentrum står man ju sig slätt. I stället sitter man där och sörplar i sig kaffe och en anekdot som utmynnar i Runebergs och hans gelikars fasta övertygelse om att deras själar är alldeles extra rena.

Finns det egentligen några hemskt mycket bättre sysselsättningar?

Snabb notering om läsarbegäret

Jag vet att jag letar efter någonting när jag läser, men jag har inte lyckats lista ut exakt vad, och jag vet inte om det går att definiera exakt. Men nu tror jag att jag är något på spåren; det är - hur pompöst det än låter - ett intellekt jag vill åt, ett sätt att se och uppleva och uppfatta och förmedla.

Berättelsen är nästan helt oviktig.

Intresset

Tänk att Siri Hustvedt har en ny roman ute, jag som precis i förrgår satt och bläddrade i hennes essä om skrivande och längtade efter en ny roman av henne, nu har jag romanen, den är min, och det är förmiddag, och jag väntar på att det ska bli kväll och att jag ska ha arbetat klart, alla skiften.

TÄNK ATT FÅ VARA SÅ HÄR INTRESSERAD. 

Är det klädsamt?

Dagens Oates

Ni som är på Twitter, ni följer väl Joyce Carol Oates? I dag twittrade hon ett förtjusande intelligent och smågnälligt resonemang:

"Envy of visual artists: viewers 'see' work entirely, within seconds. No one 'sees' a novel for reading is slow & discontinuous."

->

"How many interruptions & distractions accompany the reading of, say, a classic like 'Sound & Fury'? Where does aesthetic experience reside?"

->

"Most fiction & poetry require at least two readings yet, in many instances, receive scarcely one. Reader's shadow falls upon the page."


Här nedan pratar Oates om sitt förhållande till skriva på Twitter, och det är nog det mest inspirerande jag hört någon säga om forumet. Man behöver bara kolla den första minuten:

36,62

Jag har inte sett Nymphomaniac ännu, däremot har jag läst en hel del goda texter som handlar om den eller tar avstamp om den. Jonna på jobbet, där jag inte är, eftersom febern hemsöker barnen i hushållet, mejlade mig just en länk till Karin Johannissons DN-essä Absolut gehör för extasens ögonblick.

Texten är så tät att jag måste läsa den flera gånger, den innehåller så mycket intressant och komplext - det här är en essä som borde vara en hel bok.

Det slår mig också att jag ofta läser Johannisson när jag själv eller någon i min närhet har feber, hon hör ihop med gränstillstånden, hon lyfter gränstillstånden och resonerar kunnigt och känsligt kring dem utan att suga för mycket mystik ur dem.

Bara att läsa essän nu fick mig att känna mig febrig, men medan jag skrivit det här har jag haft termometern under armen: stadigt 36,62.