torsdag 17 januari 2013

Löjliga dagdrömmen

Ibland, som nu, drabbas jag av ett begär efter att ha nån intellektuell kvinna från världen sittande vid mitt bord, nån som kanske pratar ett annat språk och som är skitsmart och snäll och har skrivit massor. Hon sitter där och är cool och trevlig och spirituell och dricker någon het dryck och jag sitter och glor på henne och beundrar henne och sakerna hon säger får allting att falla på plats.

Helt löjligt. Men jag har skrivit om det förut, då var det nånting om Brooklyn och en vit soffa och dry martini tror jag, så jag antar att begäret är konstant och äkta och inte kan förnekas.

***

PS Nån som läser det här irriterar nu upp sig på att jag skrev att det ska vara just en kvinna. På något vis är "en intellektuell man från världen" en helt annan sak, men det kan också vara en lumpen fördom o yeah, sorry osv. Och egentligen borde könet inte spela nån roll i en fantasi som den här, sorry för det också, det är en bild, bara en bild, en föreställning, en hägring.

PS 2 Det slår mig nu att jag redan har såna vänner, jag har varit i såna situationer, och dessutom har jag vänner som kommer att BLI såna där i sinom tid. Mera beundran åt folket!

7 kommentarer:

  1. En intellektuell man från världen är absolut något annat än en intellektuell kvinna från världen, än så länge, och *det* kan man med fördel irritera sig på. Och jag tycker att det är alldeles rimligt att vilja spegla sig i sina egna förhoppningar, se att de finns förkroppsligade -- du kommer ju aldrig att bli en intellektuell man.

    SvaraRadera
  2. Inser nu att jag antar saker om dina förhoppningar. Det var nu inte meningen, jag tänker mest att det är häftigt att se någon ha egenskaper man beundrar, att bli föremål för dem.

    SvaraRadera
  3. O, jag hade egentligen inte tänkt att JAG skulle vilja vara den där coola kvinnan på andra sidan bordet, men så kanske det är?
    Mest längtar jag väl efter en viss stämning, en air, ett läge.

    SvaraRadera
  4. Jag vet inte, kan man bara sitta på andra sidan bordet utan att vilja lite själv också? För mig är dagdrömmen knuten till platser, inte mänskor. Jag utgår alltid ifrån att stämningen finns Någon Annanstans, och vore jag där skulle den helt enkelt infinna sig. Så där bara.

    Förmodligen avslöjar jag nu något grundläggande om mig själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Platsen är viktig för dagdrömmen, så är det för mig också alltså.

      Och ack, om du avslöjade nånting är det ju bara till gagn!

      Radera
  5. Jag känner ibland att du är den där coola kvinnan på andra sidan bordet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å! Den kommentaren gjorde min dag!

      Radera