onsdag 17 oktober 2012

Oförmågan

Det här sinnet verkar vara oförmöget att prestera sammanhållen text om något enskilt ämne. På ett oroväckande sätt sammanfaller denna ruskiga tendens med att jag börjat följa Twitterflödet, men jag inser också att det är hopplöst omodernt (ursäkta omodernt ord) att skylla sina hjärnbrister på sociala medier. Så det gör jag inte. Låt mig bjuda på lite osammanhängande tanketics istället:

Hur kan kommunalvalet vara "på slutrakan", jag har knappt märkt av det - varför.
Vilken enskild individ upplever att den har störst ansvar för jorden som helhet?
Finns det en sån person? (Om det finns är det skrämmande, om det inte finns är det minst lika skrämmande.)
Vad händer med fiktionen?
Vad ska jag laga till middag?
Syrien Syrien Syrien. Den sexåriga pojken den sexåriga pojken.
Det olämpliga i att ständigt bjussa sig själv på ett känna en massa saker på ett oförsvarbart men ändå nödvändigt (?) i-landssätt.
Höger-vänster. Vad som krävs av politiker.

Resten av det jag går omkring och tänker på är så oerhört hemligt att det bara kan viskas mellan fyra ögon alternativt skrivas ner i handskrivna brev, läggas i kuvert som förseglas och sänds iväg, som läses och sedan kanske glöms bort helt och hållet.

Kanske vore en idé förresten, att istället för blogg ha en handskriven brevtjänst. Fulrummet - endast i brevform.



5 kommentarer:

  1. Anmäler genast intresse till Fulrummet. Det får gärna återuppstå. De senast förseglade kuverten kunde förresten plockas fram vid valfri myskväll med mycket Melnik 13 och annat nostalgiskt.

    SvaraRadera
  2. Anna, vår väldigt nya vänskap borde bli djupare och ges näring med kortare intervaller, helt klart.

    SvaraRadera
  3. Ja för handskriven brevtjänst! Nu kommer jag inte ihåg vem jag kommit överens om det här, men tillsammans med någon har jag bestämt att vi ska ansöka om långvarigt stipendium för att kunna ha tid med långsam korrespondens. Sån där man under flera dagar funderar på formuleringar och skriver brev till samma person under en längre tid. Tänk! Att ägna sig åt samma samtalsämne under en längre tid. Att VÄNTA på svaret och känna den där sjukt härliga känslan när man ser att brevet man väntat på äntligen anlänt. Och att långsamt sprätta upp kuvertet.
    Och att veta att ingen annan vet vad det är man samtalar om i breven. Och att verkligen fördjupa sig i vad den andra tänker och att fördjupa sig i ett ämne, i stället för alla miljoner impulser man får hela tiden.
    En annan grej som jag drömmer om och kommer att tänka på är just det här med kommunalvalet som är på slutrakan. "Valarbetet" borde ju pågå hela tiden. Och varje gång jag röstar tänker jag att jag verkligen ska följa med vad min representant säger och gör under den kommande perioden, för att nästa gång veta om jag fattat "rätt" beslut. (Kan man nånsin fatta rätt beslut?) Och varje gång slutar det med att jag i panik försöker ta reda på vad personen jag kan tänka mig att skänka min röst åt, tycker och tänker. Och det gör man inte med kandidattesten.

    Tjohej!

    SvaraRadera
  4. du har nog rätt om twitter och hjärnan. även fast det är omodernt. det är så väldigt mycket som är omodernt som också är rätt.

    SvaraRadera
  5. Situationsdiktaren, Melnik 13! Hade nästan glömt det. Jag säger JA till Melnik 13 och fulrum, fast föreslår att vi tar till nutids- och framtidsfulheter för börjar få nostalgifobi.

    Jag ska göra mitt bättre, Mathias!

    Hehe Jolin, gillar skarpt din förvirrade inledning där du inte minns vem du kommit överens om brevskrivande med - hoppas det dimper ner ett brev från den personen snart så du får veta! Men ja, jag håller med om att det finns få saker som överträffar känslan av BREV, riktigt brev, som ligger och väntar på att bli öppnat och läst och förvarat och omläst.
    Brev läser man ju dessutom om, gör man så med mail? Nå, ibland kanske.
    På tal om alla miljoner impulser så har jag bestämt mig för att minska på mina. Twitter hejdå t ex. Twitter var aktivt dåligt för min hälsa.

    Och hej jo nog tror jag att man kan fatta rätt beslut i kommunalval etc! Ett gott beslut kan man i alla fall fatta. Riktigt skitdåliga beslut är också fullt möjliga, så i det perspektivet liksom. Plus att det FINNS bra människor i politiken. Dem ska man rösta på.

    Elaka blöggaren, tack för ditt stöd. Twitter go home!! Jag behöver dig inte Twitter. Sänd pappersbrev om du vill mig nåt Twitter.
    Och tack elaka även för att jag fick äran att vara med på din länklista.

    SvaraRadera