tisdag 23 oktober 2012

Nej tack jag vill inte ha ett pärlhalsband med hjärtan förlåt

Ååh, var nyss tvungen att slänga luren i örat på en stackars telefonförsäljare och har nu gruvligt dåligt samvete.

Tänker på hans hemska jobb ... Att han tvingas utstå en massa loonies ... Att de flesta bara säger nej (eller hur är det? kanske folk säger jatack?) ... Så tänker jag på hans hungriga barn med hål på jeansen ... På hans ledsna fru som är arg på sin man som inte tjänar tillräckligt mycket pengar .... På det bruna kontor han sitter i ... På hur ledsen han kanske blev över en sån bitch som mig.

Sen tänker jag på att han faktiskt LJÖG bortom retoriken. Sen tänker jag på att han tog en massa av min tid. Sen tänker jag på det obehagliga i strategin att inleda samtalet med ett namn som man inte hör och en firmanamn omöjligt att uppfatta, det gör de garanterat bara för att man ska tro att det är nån som ska bjuda in en till ens magnetröntgen till exempel. Sen tänker jag på att han ville pracka på mig ETT PÄRLHALSBAND MED HJÄRTAN I (ok, det är Sanomas fel, knappast var det hans egen idé).

Så nu sitter jag här med misslyckad känsla och ämnar trösta mig med Nina Björk på metron.

5 kommentarer:

  1. å just så där, just så där ... så sorgligt! hur man än gör. verkligt sorgligt också om man går med på att köpa halsbandet och sen sitter där med krääsän, lurad. /malin

    SvaraRadera
  2. När telefonförsäljare ringer gäller det att vara 100% svenskspråkig. Problem solved! Och man behöver inte ens bli otrevlig.

    SvaraRadera
  3. Igår gick jag faktiskt med på ett telefonförsäljarerbjudande. Fast jag hade funderat på det redan tidigare, så jag behövde inte bli övertalad. Men det kändes som ett stort normbrott.

    SvaraRadera
  4. En tidigare pojkvän jobbade som telefonförsäljare för tidningar. Han slutade när han hade haft ett telefonsamtal med en äldre dam, som tackade nej till de fantastiska erbjudanden han framförde, eftersom hon skulle in på en ögonoperation och inte skulle se något på nån månad. Han hade tackat för sig och önskat henne lycka till på operationen. Chefen hade blivit sur, eftersom han tyckte att han borde prackat på henne tidningar, som hon kunde ha läst i efterhand.

    Telefonförsäljare är jobbiga, men de jobbar också långt på provision. En sak som jag brukar tänka på är att reklamen som fyller stadsrummet idag och tar mycket av den tid som jag hellre skulle titta på något annat, är ändå större och mera påträngande. Och då har jag ingen att slänga det i örat eller ansiktet på, för det är ansiktslöst eller så massivt. En telefonförsäljare är ändå en annan människa, som du i princip kunde samtala med. Svårare är det med en stor reklambyrå, som själv säger så här om reklam i stadsbilden:


    "Ulkomainonta on luonteeltaan julkista. Ulkomainontaa ei kuluteta vaan sille altistutaan - kaupungilla, joukkoliikennevälineissä, ostoskeskuksissa, hypermarketeissa ja työ- ja koulumatkoilla. Keskimääräisenä arkipäivänä vietetään aikaa kodin ulkopuolella 6 tuntia 44 minuuttia. Päivittäin noin 308 miljoonaa kuluttajaa kulkee JCDecaux’n mainosvälineiden ohi eri puolilla maailmaa."

    SvaraRadera
  5. JOLIN, just sånt där bara: Grrååt.

    Malin, just det, det blir sorgligt hur man än gör!

    Sara. Jag vet. Jag försöker ibland men sen har jag en nördig mesdjävul i mig som ibland tar över och försöker vara till lags. TILL LAGS! Vad är det? Ska skärpa mig.

    Nina, ja, ack. Så på ett sätt stödde du ett fenomen som är av djävuln. Å andra sidan gjorde du kanske gott både åt försäljarn och dig själv.

    SvaraRadera