En älg och två kalvar över vägen. Filmnovisen.

Åter i Finlands Florida. Tori Amos och jag i l´heure bleue, igen.
Strax före Skogbyavtaget en älg och två kalvar som knallade över vägen! Både jag och den mötande bilen hann bromsa, där stod vi sen och tittade på älgarnas framfart, den vita cityjeepen coolt chillande, jag med hazarden intryckt eftersom jag föredrog att inte få en långtradare i aktern. (Kände mig ändå lite hispig med hazarden, tuffhetsregel i trafiken är ju att man i alla situationer bör vidta minsta möjliga säkerhetsåtgärd).


Dagen började förresten mycket bra: manusmöte med Peppe Öhman som ger ut sin första bok Livet&barnet i höst. På eftermiddagen hade hon på sin blogg tyvärr avslöjat att jag trodde att Bangkok Hilton är ett hotell. Ja. Genant. (Jag hör Anna Bäck avlida nu.) Min cinematografiska allmänbildning är usel. Jag känner till Bob i Twin Peaks och mörkön vid soptunnorna i Mulholland Drive, det är allt. Och Antichrist vågar jag inte se, tittade på  trailern efter några glas vin en gång men blev för skraj direkt. (Fast Melancholia, vågar man se den? Jag älskade Riget. Har gått och blivit ganska mesig, barn får definitivt inte fara illa och ingen får slåss eller skjuta på allvar med revolver.)


Det står en ek och håller sina grenar över vårt hus här i Florida. Ekar har ekollon. Bonkbonkbonk. 

En hjort över vägen. Amos i september.

En bekant med stor kunskap i trafikfrågor upplyste mig för ett par år sedan om att hastigheten har avgörande betydelse om man råkar i älgkrock. Kör man 80 km/h har man goda chanser att klara sig med livet i behåll, men genast vid 100 km/h är risken stor att man dör med älgen. 
Det tänkte jag på när jag sent denna kväll körde bil för mig själv i två timmar med min favoritskiva Little Earthquakes med Tori Amos dunkande i karossen. 
(Det var Jögge som tvångsutlånade den till mig i tiden, jag älskade den genast men kom mig inte för att säga till Jögge att jag gjorde det, en dag berättade hon att hon drömt att jag sagt att den skivan var jättedålig, att hur kunde hon låna ut sån bajs? Hon skulle bara veta, Jöggevännen.)


Lite före den där stora hallen som är till salu nånstans i Ingå stod en hjort och tittade på min Thelma&Louise-bil som närmade sig i just trevliga 90 km/h (vilket antagligen var sisådär 83 eftersom hastighetsmätare alltid visar fel, det säger alla). Då saktar man in, slår i hazarden och avvaktar mycket noga fler klövdjur som smyger omkring i l´heure bleue. Efter det är man extremt uppmärksam på varje liten skugga i den mörka finska skogen vid vägrenen. 


Ville bara säga det, att giv akt gott folk. Älgar, rådjur, l´heure bleue, 80 km/h.


Och Tori Amos kommer ju till Helsingfors i september, minns jag nu. Man borde skaffa sig biljetter?