Delfacit Edelfelt

Apropå det förra, dvs mina frågor kring Albert Edelfelts målning Jungfru Maria i Rosengård. Tydligen skrev Viktor Rydberg 1914 en dikt med samma titel:

JUNGFRU MARIA I ROSENGÅRD.


Maria drömmer i rosengård,
på vägen till Tabor från Nasaret,
hon drömmer om stundande modersvård
åt en leende gosse av Davids ätt.


Över jungfruns drömmar är himlen blå
och sjunger i linden en fågelkör,
medan höstmoln driva i flockar grå
för klagande vindar därutanför.


Därinne är rosornas skara ung;
den vissnar ute på Jisreels slätt.
Därute är gången av tiden tung;
vid drömmerskan smyger han tyst och lätt.


Därute är träldom och våld och kiv,
en döende värld, av synder frätt;
därinne drömmar om evigt liv,
om frid på jorden och mänskorätt.


Maria vaknar i rosengård
- det blixtrar över Genesaret -
och sömmar en linda med blodröd bård
åt folkmartyren av Davids ätt.

*
Återstår frågan om varför Maria ser så olika ut i face på de olika versionerna.
Kallar på Edelfelts ghost!

Rydbergsk jul

I vilket fall som helst tycker jag det är vackert med all denna snö. Minns ni alla de mörka asfaltsvarta jularna då julsångerna nästan kändes som hån? Hur förklarade ni snömyten för era barn? Att liksom det borde ... eller kan ... finnas snö, men nu ... finns det ingen? Växthuseffekten? Golfströmmen? Oturen?

Nu behöver man inte förklara, julen är vit och ser ut som i Tomten av Viktor Rydberg. Ungarna, snart 2 och 4, lånade boken i bokbussen (utan påtryckning från mig, obs!) och gillar den skarpt. Texten är förstås rätt ålderdomlig och också boksynta mor får ibland tänka till för att riktigt inse innebörden, men rytmen, stämningen, och det - som det förefaller - uråldriga omkvädet "Midvinternattens köld är hård/ stjärnorna gnistra och glimma. / Alla sova i enslig gård/ gott intill morgontimma." - ja, det fungerar verkligen in i märgen;

Månen sänker sin tysta barn,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.*

Och förresten, ni finlandssvenskar minns väl att det är julgubben som är julgubben? Tomten är en av de små medhjälparna, ok?

* Redaktörn njuter dessutom av den omsorgsfulla interpunktionen.