Grabbigt om småbarnsår och statusjakt

Värst vad det dammar här i salongen.

Men nu ska jag i alla fall, som alla andra, säga något om den svenska tv-serien Solsidan. Och gnälla lite tänker jag. Har inte sett första säsongen, men hakade på den andra nu, och tyckte genast det var något skumt med nånting där. Så man kollade då med hökögat på sluttexterna och lärde att serien är skriven av fyra män. Nu skulle jag inte vilja dela in världen i "kvinnlig humor" och "manlig humor", men det här är en tv-serie om livet i småbarnsfamiljer och då tycker jag det är något lite halvskevt med detta manliga författargarde. Det syns i resultatet alltså. Det ekar tomt. Och är inte särskilt roligt?

Nå, jag gillar Mia Skäringer, hon är så bra. Men annars är det schabloner: männen är statusjagande mesar under toffeln, kvinnorna manipulativa shoppoholister. Eller: båda kvinnorna är manipulativa och en av dem shoppar för mycket (den andar har inte råd).

Grabbigt om familjen så långt alltså. Finsalongen fortsätter intresserat kolla med argusögat. Det borde ju finnas nån anledning till seriens grandiosa success.