Umgås med familjen?

Notis ur nya Mama:

Den amerikanska journalisten Karin Peterson har räknat ut att vi behöver 54-timmarsdygn för att kunna följa expertråden för hur man lever ett bra liv. Det krävs alltså 30 extra timmar per dag för att hinna jobba, träna, umgås med familjen, städa, laga mat, görs ärenden, hålla kontakt med vännerna, sova ut och allt annat.

Det ante mig, för fan.

Men i notisen finns också en annan sak att hänga upp sig på, nämligen uttrycket "umgås med familjen".

Umgås med familjen? Att vara med familjen, är det att just umgås? Upplever ni det så? Man ÄR väl, det är väl organiskt, i kött och damm, fysiskt, ett element, inte en umgängesform? Eller?

Och ännu en sak, nämligen ordningsföljden: 1. jobba. 2. träna. 3. umgås med familjen. Det kan vara en slump, men det kan också vara en matris, en psykos eller ett misstag.

Progressiva Mama

I förrgår stod Sanna Tahvanainen och jag på balkongen i Mariehamns bibliotek och bekände för varandra att vi båda gillar att läsa Mama. "Men folk blir helt upprörda när man säger det", sa Sanna. Själv har jag mest varit med om att folk blir upprörda när man berättar att man lagar all babymat själv, men visst känner jag igen Mamaskammen.

Mama står säkert för en massa skumma saker, men i senaste numret blir jag riktigt imponerad:

[fråga:] Jag läste att en man fick* barn. Kan män verkligen få barn?

[svar:] Ja. Om mannen i fråga tidigare var en kvinna, har bytt könstillhörighet men ändå har kvar livmoder och annat väsentligt.

Så enkelt var det med den saken.

Själv skulle jag på motsvarande fråga ha svarat "Naturligtvis inte. Det är en myt. Män kan inte föda barn."

Helt otippat knep Mama jämställdhetspoäng där.

* av sammanhanget framgår att det handlar om att föda, inte "få". Att också män "får" barn är väl allom känt annars.

"Man är aldrig för liten för fredagsmys."

I kväll dricker vi rödvin här i Finsalongen för att fira att Sanna Tahvanainens nya diktsamling Allting är amerikanskt har kommit ur tryck. Vi badar också skumbad som doftar "moringa" (vad det nu är, men det doftar gott). Sen minglar vi.

Jag kikar alltid in genom R-kioskens fönster för att kolla om nya Mama har kommit, så intresserad är jag verkligen, och idag hade R-kiosken till min förtjusning ett nytt nummer i hyllan. Det är flärd för småbarnsmödrar. Jag behöver det. Elle, Vogue, Damernas värld går bort, de handlar om sånt som ligger bortom min horisont, men Mama ... manipulativa Mama ... Tänk att det kan vara så lyxigt och rockstjärnigt att vara småbarnsförälder, tänk, å.

"Vertaistukea", säger finnen, och det finns det också lite sådär klädsamt.

Och dumheter. Det måste det finnas. Dumheter att analysera sönder på alla plan. Stolligheter att genomskåda. Man måste få känna sig smart.

De värsta annonserna finns i mama tror jag. Dels är det ofta barnmat som ska säljas (problematiskt), dels vädjar de ibland mitt i prick. Jag köper aldrig Libero eller Pampers eller sådär (för mycket reklam att betala för) men baksidan på nya mama pryds av den sötaste tjärnögda bebis och texten "Man är aldrig för liten för fredagsmys."

Hemskt, bra. Finns det nånting som en småbarnsförälder längtar efter riktigt mycket så är det just ett skapligt fredagsmys där hela familjen tar det lugnt tillsammans; inga katastrofer, slagsmål, kackablöjor, gnällskov, springskov, diskberg ... Men hej hallå, antiklimax från Libero: "Vi har många mjuka babyprodukter för mysiga stunder." Jå. Babyprodukter. Stjärtservetter. Olja. Tvättprodukt. Zinkkräm.

Ge mig den zinkkräm som på ett magiskt sätt får hela småbarnsfamiljen att verkligen fredagsmysa, tack. Och helst utan tv.