måndag 5 november 2012

Upp till kamp mot :)

I jons hade jag förmånen att delta i en riktig salong och där lyssna till en gymnasielärare som undervisar i modersmål, filosofi och livsåskådning. Bland andra deprimerande fakta berättade läraren att gymnasielever idag inte förstår ironi i text. Spontant skulle jag tänka att "dagens ungdom" borde vara experter på undertext och ironi, men tydligen inte. Min egenhändigt ihopsnickrade teori är att boven i dramat stavas :).

När smileyn började bli allt mer allmän i vardagstext var det någon som skrev att endast den som inte kan skriva på riktigt använder smileys. Det är nog att ta i - jag vet flera skrivande människor som använder smileys - men det ligger kanske ändå någonting i det. En vaghet, en osäkerhet. Är man alltså inte säker på att man uttryckt det man ville? Är man rädd för att låta för hård, för definitiv?

Själv tycker jag det är svårt att tolka smileys. Menades det inte allvar med det fina som skrevs? Var det hårda som sades bara ett skämt eller en överdrift? Ska vi eller ska vi inte träffas klockan 14 under Stockmanns klocka? Och är det nånting mystiskt med just Stockmanns klocka som mötesplats?
"Det var trevligt att träffas ;)" - en flirt?

Är det inte nånting som går förlorat här? Jag tycker det ligger något oersättligt i de olika nivåerna  för kommunikation, i de olika jargongerna. Jag har två väldigt goda vänner som båda heter Karin, och en gång skickade jag iväg ett sms menat till den ena Karin till den andra Karin. Hon reagerade omedelbart, inte för att innehållet var konstigt utan för att tonen var fel. Det var min jargong med den andra Karin hon fick, och den var henne främmande. För Karin och Karin var det här kanske inte så roligt, men jag kände mig sedd och alltså nöjd. Jag tycker också det är fint att få sin humor omfattad, och att se hur andra litar på att jag ska begripa att de skämtar. Vi har ju förstått varann då liksom - i alla fall på något plan.

5 kommentarer:

  1. Jag brukar strö smilisar omkring mig, men mest den "vanliga" för att uttrycka glädje/gillande. Det är inte ironiskt alls, och inte osäkert heller. För mig är det inget konstigare att skriva :) än att använda ett ! En enkel smilis är ett leende :) och ibland ett stort leende :D Och jag vågar påstå att jag kan skriva "på riktigt"!

    Att "dagens unga" inte förstår ironi och inte kan tolka undertexter beror antagligen på att de inte läser tillräckligt mycket skönlitteratur!

    SvaraRadera
  2. Det här var upplyftande och utmanande! Jag kommer att granska texter med eller utan smilies på ett nytt sätt efter det här... det känns nästan som om jag ser mer. Och samtidigt blir försiktigare med mina egna krumelurer.

    SvaraRadera
  3. Hm, jo, jag brukar nog ofta tänka efter och faktiskt också radera smileys när jag skriver t.ex. mail eller när jag Facebook-kommenterar eller twittrar.

    Den roligaste kommentaren gällande just smileys och den där boken Fifty Shades of Grey var när någon kvinnlig recensent på nätet konstaterade att all erotik FÖRSVANN när det kom fram att herr Grey använde smileys i sina mail, hehehe, jag tyckte det var roligt.

    Välj för övrigt själv vilken som bäst lämpar sig här:

    A :)
    B :D
    C ;)
    D >.<
    E o.O

    SvaraRadera
  4. Mycket tänkvärt inlägg igen, tack för det! Tror att användningen av smileys ofta är ett sätt för folk att markera att nu är det vardagsprat, som en avkoppling från det officiella. Men det kan vara lite förvirrande ibland när folk inte kan koderna, just när nån använder den uppenbart skojfriska o skämtsamma smilien ";)" i kombination med seriösa uttalanden. (Här var jag lite småironisk. Faktiskt. ";)" hade passat in bra här.)
    Jag använder smileys för att det nån gång var nån som föraktfullt sa att det typ är bara "enkla mänskor" som använder sådana. Men samtidigt är det ju nog ofta så att ju fler smiley-liknande krumelurer, desto mindre innehåll.

    Har sett sånt här: "(('*")>...HEYyyhh,,..!!^0^!!...How About "These "MV"...???"

    Och sånt här: "(('*")>...Would !!"U"!! like "These "MV"...!!"?"!!...???"

    SvaraRadera
  5. Hej Ulla, din parallell till utropstecken är lite alarmerande. Kom på att jag för min del strör sådana omkring mig för att inte verka lakonisk!

    Anonym, glad att få vara med och skärpa din blick!

    Mathias, hehe, det var faktiskt ganska underhållande det där med herr Grå och hans smileysar. Jag tror jag håller med recensenten, smileys är ju grymt osexiga.
    Av dina alternativ väljer jag o.O, den är sympatisk.

    Kontinuitetsvägraren, intressant att du säger det där med smileys som markering av stilnivår/sammanhang. Jag tycker att det "informella" har tagit sig in i en massa formella sammanhang, och då blir det ju verkligt förvirrande.

    Känner mig som analfabet när jag försöker läsa dina exempel. Hu!

    SvaraRadera