Gamla böcker har också tungor

Här på redaktionen bor ett antal gamla böcker utgivna på Holger Schildts förlag, de talar till oss som arbetar här genom att visa upp sig i övervägd ordning och ha ärenden som ibland är svåra att tyda. Eftersom magiskt tänkande ger "mervärde" (för att nu tala som en marknadskraft, fast å andra sidan är "mervärde" säkert en term från 70-talet) väljer jag helt fördomsfritt att lyssna till dessa volymer.
Dagens repliker från litteraturspöket:

"Hagar Olsson: Lars Thorman och döden" (debut, tryckt 1916 hos Simelii arvingars boktryckeri)
"Hagar Olsson: Träsnidaren och döden" (original 1940, nyutgåvan tryckt 1991 hos Östra Nylands tryckeri i Lovisa men jag lägger in en bild på originalet nedan för det är tjusigare)

Eftersom jag tyvärr inte är expert på Hagar Olsson (men kanske borde bli det) kunde jag inte genast begripa hur dessa två titlar hänger ihop. Var det exempelvis så, att träsnidaren hette Thorman och att Olsson själv i ett senare skede skrev om sin bok och justerade namnet lite?
En god stund funderade jag på detta, tills jag i ett anfall av uppfinningsrikedom kom på att man ju kan öppna boken och läsa början, då torde man ju kunna lista ut om det är samma bok eller ej. (Detta apropå vad internet gör med hjärnan, en effekt är tydligen bristande förmåga att snabbt fatta vad som är virtuellt och och vad som är fysiskt.)

Resultatet:

Lars Thorman: "Sakta öppnade Lars den dörr, han så många gånger slagit hårt igen efter sig."

Träsnidaren: "Denna morgon var inte som andra morgnar i Abel Myyriäinens liv."
 
Bara namnet "Abel Myyriäinen"! Värt allt besvär.
 
Återstår att lista ut vad Hagar Olsson har för ärende. Kanske det bara är en hälsning inför alla helgons dag?