torsdag 9 januari 2014

Vad jag tänker på när jag tänker på Fredrik Lindström

På bokmässan i Göteborg är det alltid lättast att hitta Fredrik Lindström, för han är så lång. Han höjer sig över alla andra. Där står han och har överblick. Och jag brottas med en stark längtan att gå fram till honom och säga: "Hej, du är lång!"
Hittills har jag lyckats hålla mig, men det är något som vill ut, jag skulle så gärna vilja säga det där. Mycket underligt.

Häromdagen mötte jag i porten ner till underjorden en man som såg exakt ut som Fredrik Lindström, men den här mannen var jättekort. I ett par sekunder rådde total förvirring i mitt huvud och jag måste ha stirrat något otroligt på den här snubben, för han ryckte till och tittade förvånat tillbaka. Han till och med vände sig halvt mot mig, kanske han tänkte att vi kände varann, och så kom vi båda ikapp våra civiliserade vuxna jag och fortsatte åt varsitt håll.

3 kommentarer:

  1. Tur att du inte kläckte: "Va kort du är..." ; )

    SvaraRadera
  2. Tur att du överhuvudtaget sa något. Hur sku det ha sett ut?

    SvaraRadera