Antagligen för att kritik av det här slaget riskerar hamna i elallergifacket. Det är ett trist facka att hamna i.
Så jag tvekar innan jag klistrar in länken här i salongen (i artikeln finns en beskrivning av hur nedkopplandet var helt saliggörande för en familj, nu lagar alla mat och musicerar istället för att sitta framför iskalla skärmar - fick elallergikänslan där). Blir lite säkrare på min sak när jag börjar iaktta hur jag läser själva artikeln: scrollande, flackande, lite i mitten, lite i slutet, inte så lite rastlöst.
Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet, refereras i artikeln så här apropå det digitalas inverkan på hjärnan:
Hjärnans själva struktur anpassar sig efter den stimulans den utsätts för. Det finns fördelar med det. Vår så kallade visuell-spatiala intelligens stärks och vi blir bättre på att föreställa oss en fysisk verklighet utifrån bilder. Vi blir bättre på att skumma texter för att snappa upp viktiga bitar av information.Artikelskribenten Katarina Bjärvall refererar också den amerikanska vetenskapsjournalisten Nicholas Carr:
Samtidigt [...] faller de delar av hjärnan som inte får samma intensiva stimulans i träda. Vi får sämre förmåga till medveten kunskapsinhämtning, analys, kritiskt tänkande, fantasi och reflektion. Och vad som är möjligtvis ännu värre: särskilt nyansrika känslor, till exempel empati, kan få stå tillbaka eftersom de kräver ostördhet för att utvecklas.
Nåja, här blir det kristallvarning ungefär vid ordet "empati". Tänk om det hade stått "solidaritet" i artikeln också! Helt hippie liksom.
Men det märks ju alldeles tydligt, tycker jag, att digitaltekniken gör något med tänkandet. Bra saker och dåliga saker. Jag märker det på mig själv, som är från 1800-talet och dessutom högutbildad med texten an sich som särintresse, jag har vuxit upp inte med Google utan med uppslagsböcker - och nu sitter jag här och flackar med blicken i en vanlig debattartikel.
Gäller: Hårdträning. Hjärnjogging. Koncentration, fokus, stamina; njutningen i det, belöningen i att inte låta sig bli dum i huvet.
