måndag 18 november 2013

Nasty

Hej strupkatarr, nu är det du och jag igen. Och det betyder absolut tystnad, man får inte ens viska vid strupkatarr. På nätterna ligger katarren och fräter in sig i struphuvudet, då gör det ont. Man torrhostar och tänker dunkelt att det här är nasty (ett bra ord, kan vi ett motsvarande på svenska?).

Jag tycker illa om att vara tyst, det gör mig ännu mer melankolisk än vanligt. Man glider runt som en tragedienne och verkar säkert martyrisk trots att man inte alls är det. Har ni förresten varit ensamma med barn och inte fått/kunnat tala? Det intressanta som hände häromkvällen var att ungarna också blev helt tysta. De smög omkring med mjuka rörelser och viskade. Det var ju trevligt men om man vänder på det och tänker på situationer då alla hojtar och stökar - vad kommer man fram till då om man nagelfar sitt eget beteende lite?

5 kommentarer:

  1. Och jag har fortfarande din Melankoliska rum. Väntar på att den rätta melankolin ska infinna sig och så ska jag läsa slut den. Har jag tänkt. Men du kanske behöver den nu?
    Bli fort frisk.
    J.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Behåll du Melankoliska rum så länge du behöver den, jag vet ju att den är i tryggt förvar.
      Tack! Ska bli frisk fort.

      Radera
  2. Nu har jag helt grym blogg deja vu. Har det här inte hänt förut? Att du inte kunde prata och ungarna också blev tysta? Eller inbillar jag mig bara? Det är helt tänkbart att jag lider av novemberhjärna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är skarp! Det HAR hänt förut!

      Radera
  3. Ja, men precis! Mina erfarenheter som lärare är också att i ett högljutt klassrum sänker eleverna rösterna om jag sänker min röst. Om jag däremot hakar på deras högljuddhet och försöker hålla på och överrösta så höjs ljudnivån mer och mer.

    Krya på dig!

    SvaraRadera