I morse hörde jag ett barndomsljud - det är tydligen inte bara doftminnet som är gott utan även ljudminnet.
Det var ett raspande, det hördes när jag drog på mig strumpbyxorna och jag mindes direkt att det här ljudet, det är bekant från när mamma drog på sig strumpbyxorna och det var vinter. Jag fattade inte hur mjuk strumpbyxa mot mjuk hud kunde låta så, men det där ljudet, rrratsch, var verkligt.
Nu vet jag. Det är ljudet av den sträva väven som löper över mycket torr vinterhäl.
Det rimmar illa
6 dagar sedan
Jag är tydligen nuförtiden en fruktansvärt ovan bloggläsare: jag sökte instinktivt efter en like-knapp. Så insåg jag att en kommentar är vad som behövs här. Alltså: hah, lustigt inlägg.
SvaraRaderaSom van bloggläsare letar jag också ibland efter en sån knapp. Tror det finns en sån gadget nog, borde kanske släpa hit den?
SvaraRaderaDu kan också skriva såhär: ***like*** och sen en massa smileys. LOL.
Ett minne från flickfronten: Minns du hur det var att ha strumpbyxor som är alldeles för små? När man springer tar grenen emot, nånstans där mellan knäna.
RaderaOh ja, det minnet sitter i lårens nerver så länge jag lever.
RaderaSom vuxen har jag fått ett nytt strumpbyxtrauma förresten, såna där hipsterstrumpbyxor som är extra låga i midjan, när de söker sig ner och hamnar under stjärten liksom. Uff. Känner nån igen det?
Åh! Jag vet ljudet EXAKT! Men hade glömt, tack. Barndomsminnen <3
SvaraRadera