Twitterbikten. Att uppföra sig i nya salonger.

Under söndagens valvaka passade jag på att bekanta mig lite mer med Twitter, som jag varit mycket blyg inför. Fattar nu lite mera av jargongen och kutymen, men är fortfarande hur osmidig som helst.

När koderna är luddiga är det lätt att göra bort sig och säga dumma saker utan att mena det. Jag tror jag råkade vara ganska elak mot oskyldiga med mitt sonderingstwittrande och har nu haft dåligt samvete för det i två dar. Blev nämligen upprörd över att FST i ett så här viktigt val hade sportkommentatorn och tv-personligheten Kaj Kunnas i studion (må ingen skugga falla över själva Kunnas, det var bara helt fel approach) att jag öste ur mig nåt beskt om det och taggade det som #valet 2011. Taggen betydde väl då att min surhet förmedlades direkt till människorna i studion? Eller nä, där måste väl ändå ha funnits nån moderator som filter, men det är i alla fall i teorin möjligt att svetsen nådde människorna som stod i direktsändning. Det gör mig beklämd. Känner mig som en mobbare.

Med tanke på vilka dårar det finns i alla knutar är det kanske onödigt att hänga upp sig på detta men fick ändå dåligt samvete eftersom jag vet hur viktigt det är att hålla sig i form då och inte tappa sugen när man är i direktsändning. Hade jag fattat twittrandets omedelbarhet skulle jag inte ha taggat svetsen utan muttrat på i min egen vrå.

Jag tror helt enkelt att jag inbillade mig att Twitter är mera som Facebook, där det är ett urval bekanta och halvbekanta som läser. Och framför allt sitter de inte i direktsändning. Hu. Så går det när man snubblar omkring i främmande salonger. Synd att Pierre Bourdieu inte kan kommentera.