De övergivna teaterhusen. Lynchbarnen.

Monica Ålgars delade idag på Twitter med sig av en länk som går till en samling bilder på övergivna teatrar runtom i USA. 
Mitt sjätte sinne, Lynchsinnet, går igång på de här bilderna något enormt, miljöerna är starkt eggande tycker jag. Ståt, visioner, status och konst - tänk alla premiärer, alla parfymerade teaterbesökare, allt som folk känt och upplevt och trott här - och nu dessa vrak. 


Om man för en sekund lägger det Lynchromantiska åt sidan är väl följande tanke hur det gått såhär, vilka alla faktorer som bidragit till att det står en massa fina teaterbyggnader och förfaller i USA. Jag vet inte riktigt, men har på känn att det i alla fall inte beror på att det amerikanska samhället skulle ha blivit mer humant.


Man har en förresten en faiblesse här i salongen för övergivna byggnader. Som barn var vi några som gillade att smyga in i övergivna hus. Det var så hemskt obehagligt och pirrigt, man var ju bara tvungen att göra det.
Lynchbarnen i det trygga, manchesterbruna åttiotalet.
Det var ju tur att Twin Peaks kom sen och förlöste oss.