Rann nästan ner från tv-soffan av trötthet i går kväll när SVT sände Top of the Lake till kvart i tolv. Var ändå tvungen att titta, med snällögat.
Tittar med min mildaste blick på den serien. Tittar med enorma förväntningar och stor tolerans. Jag hoppas hela tiden att TOTL ska bli lite bättre, åtminstone inte sämre.
Anar alltså ett dunkelt behov här. Det har att göra med Twin Peaks på något sätt, och jag tror inte att jag är ensam om det.
En längtan till nittiotalet, till gymnasiemörkret, till skogen, till bergen, till mysterierna, till skräcken, till vad? Man säger: "Nu orkar jag inte med fler deckare med mördade kvinnor." Tre sekunder senare suktar man efter Who killed Laura Palmer-vibbar och mildkollar på en tv-serie där ett försvunnet barn väntar barn.
Vad är det här för längtan?
Det rimmar illa
6 dagar sedan
Hemlängtan. Jag kan skicka tips på soundtrack om du frågar snällt. Fast det gör nog saken bara värre.
SvaraRaderaKarin, skicka tips på soundtrack, snälla!
SvaraRaderaJa, jag var väldigt tudelad inför Top of the lake. Fantastiskt skådisjobb, så obehagligt att man mår illa. Men ändå var jag inte helt såld. Har funderat på att se om den, så något sug måste där finnas trots att jag ändå inte riktigt gillade den.
SvaraRadera