Den här frågan har säkert ställts många gånger förut, men nu har jag själv kommit på att ställa den, säkert i sviterna av om du var man, om du var kvinna-diskussionen, nämligen:
Om det var Karla Knausgård som skrivit Min kamp 1-6, vad skulle sviten då fått för mottagande? Det är svårt att tänka sig att hyllningarna hade varit lika unisona. Mycket hade nog avfärdats som dravel och ovidkomligheter. Karla hade säkert stämplats som megaloman eller på annat sätt obalanserad. Komma här och komma ... i sex delar!! Typiskt kvinnlig gränslöshet asså. Och essä om Hitler, kom igen, kill your darlings Karla Knausgård, skriv något nättare nästa gång och tvätta för fan håret.
Också jag hör till dem som tycker att Karl Ove Knausgårds gärning är värd all uppmärksamhet och hyllning, men när jag tänker på Karla blir jag lite less. Det är förstås inte Karl Oves fel, men ändå.
Det rimmar illa
6 dagar sedan
Jag vet! Eller snarare vet jag inte, vad jag ska tänka, för det är knepigt med dessa män som får sträcka ut sig i evinnerliga böcker som kallas autofiktion. Samtidigt gillar jag ju det jag läser.
SvaraRaderaHah, jag tänker på det här så mycket så det är pinsamt. Har väldigt svårt med hyllandet av manliga författare (eller konstnärer generellt faktiskt), dels pga att jag helt enkelt är avundsjuk, dels för att det faktiskt finns en skillnad i hur konstnärer med vissa medfödda egenskaper ses som mer spännande. Alltså de behöver ju inte göra något alls för att verka intressanta, det räcker med att vara man och skapa något! (grovgeneraliserar, det finns säkert massor av män som sysslar med konst och som aldrig kommer framåt i fältet).
SvaraRaderaJag klarar inte av att läsa Knausgård för att det här irriterar mig så mycket. Säkert skriver han briljant, men när jag inte annars heller läser så mycket autofiktion (fast jag gillade Carina Rydberg då för 15 år sedan när hon var aktuell med ett par autofiktiva böcker).
Men manliga författare har ett visst försprång som leder dem just till den där genikult-grejen om de spelar sina kort rätt. Samtidigt kan man inte gå omkring och tänka på sin egen habitus och försöka ändra den, eller bli någon bara för att få framgång. Det går ju inte (eller det går väl, men det är väl en sorts bedrägeri).
Men jag tänker också att Karla Knausgård kunde ha blivit lika hyllad om hon varit kvinna på ett visst sätt och fått rätt personer som backar upp henne, som hyllar henne (rätt person, rätt tid/plats). Men jag vet inte vilken sorts kvinnlighet som skulle vara rätt just nu: väldigt sexig? väldigt ful och struntar i utseende? någon som sticker ut eller en som passar in? handlar det bara om utseende? ...
Nog nu, jag svamlar :)
håller med Jenny: den där genikulten kring manliga författare är skitjobbig. ändå läser jag knausgård och på något sätt uppskattar jag det.
SvaraRaderagällande karla knausgård associerar jag till Aase Bergs text om grogghaggor & maja lundgren. (och om karla knausgård just skulle sorterats under det där facket JOBBIG KÄRRING!)
Intressant diskussion. Gillar Knausgård men håller med om att den manliga genikulten är sjukt jobbig. Jag tror Karla Knausgård skulle ha fått höra mer att hon upprepar sig eller är trivial, för privat, pinsam. Men kanske hon skulle ha slagit igenom ändå. Kvinnliga författare är inte lika megalomana, men Agneta Klingspor till exempel har kritikeruppbackning, men det är ändå inte som att hon "slår igenom" på samma sätt som Knausgård, i alla fall inte hos en bred publik. Hennes böcker är inte svårtillgängliga, jag gillar dem starkt. Är Maja Lundgren en grogghagga? Inte tänkt på henne på det sättet, mer som en alldeles för känslig och skör person, lite irriterande (hade svårt för Myggor och tigrar). Jag tror marken är beredd för en kvinnlig Knausgård. Martina Lowdens Allt är kanske inte så självutlämnande men om hon blev lite mer personlig istället för språkligt experimenterande skulle hon nog slå igenom stort. Det är nog bara en tidsfråga innan vi har en kvinnlig Knausgård. Förlagen borde ju ropa efter det, med tanke på säljpotentialen.
SvaraRaderaBokbabbel, men skulle du vilja läsa en sån oändlig utläggning (av stort litterärt värde) av en kvinna? Det skulle jag! HEMSKT GÄRNA.
SvaraRaderaJenny, just Carina Rydberg har fått alltför lite cred som föregångare för Karl Ove Knausgård. Inte för att jag vet om Knausgård ens läst Rydberg, det är ovidkommande, men på det litterära fältet i stort.
Din fråga om vilken kvinnotyp som är inne är intressant (och kanske lite farlig). Mitt spontana svar skulle vara: Den sjuka kvinnan. Och var hamnar vi då, dudes?
Lindman, jag är också övertygad om att Karla Knausgård skulle hamna i facket JOBBIG KÄRRING.
Men där hamnar väl var och en som gör nåt vettigt.
Anonym, som anställd på förlag skriker jag efter en "kvinnlig Knausgård", men faktiskt främst av konstnärliga skäl. Vem skriver?
Javisst! Och läste ju faktiskt Oates dagbok när den gavs ut på Bonniers, det talades om en fortsättning tycker jag, vad hände med den..?
SvaraRaderaBra fråga, Bokbabbel. Fråga Bonniers och blogga om det?
SvaraRaderaNej nu håller jag inte med. Jag tror att Karla Knausgård hade haft precis lika stor genomslagskraft. Det här handlar - alla böcker - om så mycket mer om mannen och kvinnan, den handlar om Jaget - vad ett jag är, dess nedrivning i beståndsdelar, o försök till uppbyggnad om och om igen. Så handlar det om jaget i världen. Ett litterärt verk som är helt unikt - lite som att Marcel likaväl kunnat vara Marcellina Proust.
SvaraRaderaJag hoppas du har rätt, Monika. Det skulle vara bra. Och jeez vad sugen jag är på att läsa något sånt.
SvaraRadera