En smarttelefon kom flygande i en vid båge på skolgården. Den landade på betongplattorna och en grupp lågstadiebarn rusade dit och omringade telefonen.
Jag försökte uppfatta situationen. Var det mobbning? Var det en lek som gått överstyr? Var det kanske en leksaksmobil?
Men nej, det var en riktig mobil och den dängdes i marken ytterligare gånger. Det var mobilens ägare som gjorde det, metodiskt, tills skärmen var krossad.
Syftet var uppenbart: att få en ny telefon.
Är det fler än jag som tycker att det här med småbarn och mobiler har gått överstyr? Apparater för flera hundra euro till sjuåringar, ständiga uppdateringar, nya modeller som ska skaffas, telefonen som statusmarkör - som föräldrar givmilt och av kärlek och oro skänker vidare till sina barn. Och barnen krossar det givmilt givna mot betongen på skolgården eftersom omsorgen har föråldrats och kanske inte alls genererar kamratskap och trygghet, utan hån och glåpord.
Det är som ett kollektivt famlande efter - något.
Det rimmar illa
6 dagar sedan
Ja, alltså det var konstigt. Hela den där ålderns lekar och umgängessätt verkar så främmande. Och skrämmande att mina barn ska klara det där. Med hedern i behåll utan att slänga sin mobil, hoppas jag. Jag blev nog ganska till mig.
SvaraRaderaFår så illa av det där. Men påminns också om att samma hände på 80-talet i Kyrkslätt fast objektet då var en cykel. Kanskekanske det var en dockvagn på 20-talet och en björnskinnsklänning på stenåldern? Vag teori..
SvaraRaderaSå sorgligt när det inte är vad man använder de dyra grejorna till som är viktigt för ungarna, utan att barnen är så rädda i hjärtat för att bli utanför, att inte vara älskade, att de identifierar sig och andra med en telefonmodell. Och godtar att man måste ha den nyaste och bästa för att vara värd något.
SvaraRaderaÄven om det skulle ha pågått ett sånt mönster på nåt håll i femtusen år så är det fortfarande ett mönster värt att bryta.
Kärlek, att älska sig själv (och därmed andra), när ska vi lära oss att uttrycka det?
Alla normala mänskor älskar väl sina barn, men hur visar de det?
Att uttrycka för sitt barn hur värdefullt barnet är är lika viktigt som att se till att tänderna blir borstade, och borde göras med samma intensitet, övertygelse och frekvens.
Du har säkert redan snubblat över den här?
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=5HbYScltf1c&feature=player_embedded
Men det är ju obehagligt. Och så konstigt att den saknas som statusmarkör helt här i Trondheim. Eller åtminstone finns den inte i våra döttrars skola. Kan vi skylla på Nokia i Finland? På mobiltelefonens status överlag? Vissa tider har man ju nästan varit en landsförrädare om man inte skaffat ny mobil tillräckligt ofta. Genast när jag kommer på vilken statusmarkör som är viktigast här, så hör jag av mig.
Anna La, först nu fattar jag att det är DU Anna La! Just så där är det ju, "hur ska MITT barn klara sig". Alla tänker rimligtvis så, mysko att det ändå ska galoppera iväg hur som helst. Eller är kanske det är just därför.
SvaraRaderaPia, men kan det ändå vara så att förritidn delades den där prylfixeringen upp på //olika// grejer, medan alla nu riktar in sig endast på mobiler?
walopää, det där var så bra sagt. "Att uttrycka för sitt barn hur värdefullt barnet är är lika viktigt som att se till att tänderna blir borstade, och borde göras med samma intensitet, övertygelse och frekvens." Tack. Håller med.
Bra klipp med CK, Jolin! Hade inte sett det. Intressant att ungarna i Trondheim saknar statusmarkörer. Kan det vara sant verkligen? Vad kan det i så fall bero på?
Ja, förlåt, det var inte meningen att vara halv-anonym. Jag funderar fortfarande på din essä gällande elände och barn och hur jag klarar det. Jag är säkert lite sådan att jag fjärmar mig för att inte få full ångest. Jag försöker också fokusera på det positiva många gör för barn som far illa. Både här hemma och utomlands. Längre än så har min lite långsamma tanke inte hunnit.
SvaraRaderaDet var nog jag som borde ha fattat, men min tanke var långsam ...
RaderaJa, det är väl avskärmning som gäller sådär till vardags, men ibland händer det saker som gör att bubblan spricker, så jag hoppas essän kan vara till hjälp då.
Ja, jag ska kanske precisera att det säkert finns statusmarkörer, men vi har i alla fall inte upptäckt dem ännu. Men det kan hända att vi bara är helt blinda för dem. Jag har alltid varit ganska dålig på sånt. Endera är jag för tidig med stuff, eller så är jag så ohjälpligt sen att de förlorat sin betydelse.
SvaraRaderaMen dina barn kanske är bättre på sånt? Fortfarande nyfiken på om det kommit fram nåt.
Radera