Jag hade en gång en chans att i egenskap av journalist räcka fram en mikrofon mot Amma i hennes ashram i Indien. Jag frågade nåt om att vad ska man GÖÖÖÖRA liksom när det är så jobbigt att se så mycket lidande omkring sig här i Indien t.ex. Jag väntade mig väl nån slags mumbo jumbo om karma och att den fysiska verkligheten är en illusion och att allt bara är en projektion av mitt eget inre lidande, ni vet sån där bs som en massa new age-typer är experter på.Men Amma tittade nästan irriterat på mig och sa att: om du märker att någon lider ska du göra vad du kan för att hjälpa dem.Det finns ju faktiskt folk som jobbar hårt och gör jättevettiga insatser.Till exempel den här Sabina Bergholm som startade ett eget barnhem i Indien. Och många andra. Så en sak man åtminstone kan göra är att ge kärlek i form av pengar till projekt man helhjärtat tror på.En annan sak är nog att ta hand om sig själv så man orkar vara empatisk.
*
Annars kan jag rapportera att jag hållit på och ringts med en telefonförsäljare som vill erbjuda mig supersnabbt och ganska förmånligt bredband. Enda kruxet (eller ett av kruxen, väl) är att man får en digibox på köpet, och en massa kanaler. Nå, vi har ren en digibox och den funkar bra, och dessutom har jag uppfattat att man ändå betalar den där digiboxen på något vis, man får ju aldrig nånting gratis egentligen. Men min poäng är i alla fall att vi inte vill ha en pryl till när den gamla funkar, men jag har ändå velat eftersom jag kanske vill ha snabbare bredband - oklart varför, det gamla duger bra. (Det kan vara så att jag han på känn att man måste hänga med i "utvecklingen" på något vis, det hör liksom till, alltså tillväxt och snabbhet och sånt, befängt, varför det?)
I dag gav jag snubben nobben. Jag bad honom återkomma när de har ett erbjudande som bara innehåller snabbt bredband och inget annat. Han: "Eh. Men den här digiboxen är ju GRATIS. Och du behöver ju inte använda den om du inte vill." Jag: "Ja, fast vi vill inte ha fler grejer och vi har ren en digibox." Han: "Aha, är det nån sorts ..." Jag (tjänstvilligt): "Ja! Vi har liksom ... lite principer eller så."
Världen drunknar i plast och där stod jag och bad om ursäkt med smartmobilen tryckt mot hetörat. Hård konsument här hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar