Lite beige är det nog att ägna för mycket tankeverksamhet åt det här med Hur Kvinnor Är och Hur Män Är, men ibland måste det göras. Ibland kan det också vara roligt. Som när Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli i sin vargpodd funderar över hur de skulle vara om de var män.
Jag försöker själv fundera på det, med usel framgång. Jag tänker mig helt slött att jag skulle vara likadan som nu, fast med en annorlunda kropp. Det stämmer knappast. Då har jag ignorerat omgivningens påverkan, bara för att ta ett exempel. Jag har ignorerat hormonerna och de kroppsliga olikheterna. Strategierna. Bilderna och min självkänsla i förhållande till dem.
En förlagsredaktörskollega trodde att hon skulle vara lärare i matematik om hon var man. Hon är både språkligt och matematiskt begåvad ("jag kan ibland längta efter att räkna") och tror att hon som pojke hade blivit uppmuntrad att utveckla och satsa på matematiken. Det tyckte jag var en smart och rimlig analys.
Hurdan skulle du vara som man? Eller, om du är man, som kvinna?
Andlighet, religion och dialog
20 timmar sedan
Tror absolut att jag i varje fall skulle syssla mycket mer med IT och teknologi om jag hade fötts som man. Gillar sådant nu också, men gissar som din kollega att det hade uppmuntrats mer. Sen har jag ju en äldre bror, så kanske jag skulle ha varit en aningen vildare version av honom (pga småsyskon behöver inte ta lika mycket ansvar osv.)
SvaraRaderaintressant, och lite lurig, fråga. dels kan man fundera på olika saker som begränsar en pga olika föreställningar om kön och olika kulturella mönster (t.ex. att jag i barndomen kanske skulle ha lärt mig navigera med båt - dvs ngn skulle ha lärt mig göra det) men frågan kan också eventuellt locka fram stereotyper om kön, att man börjar fundera på vad som är 'typiskt manligt'. (när uppmärksammar man en könsnorm och när börjar man själv befästa den i hur man föreställer sig saker?)
SvaraRaderai konkreta situationer kommer det här såklart upp ibland. t.ex. när jag sagt något plumpt/grovt/fräckt i en offentlig situation kan jag komma på mig själv med att fundera på hur de här sakerna skulle tas emot givet en annorlunda könskonstellation (hur t.ex. bufflighet eller social okänslighet könas). eller som sagt när jag funderar över hur det kommer sig att jag inte kan köra en motorbåt.
men när frågan ställs i allmänhet blir jag helt tom i skallen.
jag har alltid haft en stark känsla av att jag skulle vara underbar som man. snygg och modig! sexigt arrogant men med ett gott hjärta. men på riktigt är det ju en omöjlig fråga. malin
SvaraRaderaIntressant och svår fråga. En sak jag säkert vet är att jag inte hade ansetts som uppkäftig högstadieelev utan som en helt vanlig kille i klassen som syns och hörs. Därför hade jag inte heller blivit satt på plats gång på gång på gång och fått veta hur uppkäftig och omöjlig jag var. Då hade jag heller aldrig haft en pakt med mig själv som 15-åring om att sluta ställa frågor och vara kritisk och i stället bara vara en tyst gymnasieelev. På den vägen kom jag in på ett extremt tråkigt spår som fortfarande präglar mig långt mer än jag vill.
SvaraRaderaAlltså hade jag som man varit så där som många män är. Trygg och säker på mig själv, ett coolt geni som glider in i sammanhang och tar plats och håller utläggningar som folk lyssnar noggrant på En som inte lider av duktighetsnojor. Jag hoppas att jag ändå på nåt vis hade blivit feminist. Men jag undrar jag.
Jag skulle bli det svin jag är.
SvaraRaderaMen...
jag är man när jag vill.
Men...
jag vill inte.
Så intressant. Och svårt. Kommer på saker som jag INTE skulle vara/göra om jag vore man.
SvaraRaderaT.ex. skulle jag inte ursäkta mina skämt. Vilket jag gör i andra sällskap än ditt och några andras. Jag skulle inte heller hålla på med ett löjligt koketterande, om än småskaligt, men något jag på senare tid stört mig på.
Jag skulle inte vara störd på varken hårväxt eller vikt.
Jag skulle vara en superpappa MED organisationsförmåga.
Men jag skulle vara mesigt oteknisk. Däremot skulle jag ha fått lära mig köra båt, liksom Lindman. Den delen är jag helt säker på. Jag skulle vara en hejdare på träslöjd eftersom jag skulle ha fått ha det i stället för handarbete.
Så här till en början.
Jenny, du är alltså inne på en liknande linje som min kollega. Men skulle det inte vara så mycket trååkigare att syssla med it eller matematik ...? Frågar en som inte är särskilt begåvad på sånt och som väl därför finner det lite boring.
SvaraRaderaLindman, intressant! Hur bufflighet och sånt könas. Och omvänt: Hur skulle jag uppfattasom jag var man och betedde mig exakt som nu? En mesig man? Eller en grymt smooth och ovanligt socialt kompetent man? Man kan ju liksom vända på frågan.
Malin, medlem av Moderna hysteriker! Klart du skulle vara allt det där som man.
Anna, det du skriver låter hårt men jag tror utan vidare på att det stämmer. Och fan vad arg man blir då.
Sen finns det ju en massa osäkra män också. Inte är det väl så att män bara får en massa klappar i ryggen hela tiden, är det inte att förenkla? (Fast i ditt fall skulle det säkert vara så att du fått klappar i ryggen, eftersom du hade uppfört dig på ett sätt som belönas bland pojkar.)
Minna, oj, ett svin, på vilket sätt??
Situationsdiktaren, det där koketterandet borde man nog lägga av med, ingen blir glad av det. Är ju bara pinsamt. Låter som att du skulle vara en helt bra man hördu!
Svin på följande sätt:
RaderaSkulle likt ett svin böka in mej i svinens värld för att ta reda på vad som verkligen sägs om kvinnor när svinen grymtar.
Skulle vilja förstå hur det är att bli ett äkta svin. Plötsligt skulle jag nämligen resa mej ur gyttjan, en gigantisk kvinna, flera meter hög,peka på mina svinvänner, och basunera med förrädarens basröst: Korsfäst! Grilla! Stick dom.
Det blir genast svårt och plågsamt på något sätt att fundera så här. månne inte, just som anna f skriver, männen också är osäkra osv. minst lika mycket som kvinnorna? Och alla män har inte fått lära sig köra båt av sina pappor, tvärtom irriterat papporna för att de varit så opraktiska osv. osv. Rolig kolumn idag i Nyt av Tuomas Enbuske förresten, som tangerar detta. En sådan hade jag skrivit om jag var man he he. Eller också som kvinna kunde jag kanske ha skrivit den, men då hade jag inte vågat skriva ordet "onanera" ... Min känsla av att jag skulle vara ljuvlig som man är konstig och fånig. Det är bara för att man kan fantisera om något som i fantasins form vore klart avgränsat på något sätt, tydligt. Som det man (sic) är ser man ju inte på vilket sätt man är ljuvlig/inte är ljuvlig, eller hurdan man alls överhuvudtaget är egentligen ... lättare att fantisera om hurdan man helt säkert skulle vara som man liksom. oj oj så flummigt, sorry. malin
SvaraRaderafina iakttagelser!
SvaraRaderadet är såklart inte så att män mest är bufflar och att det är kvinnor som är blyga. det som rörs upp här är väl just personliga reaktioner, hur jag kan komma på mig själv med att tänka 'hur skulle den här situationen te sig om jag var man/om du var man/om han var kvinna'. män är också blyga, generade, försagda - och koketta. en annan sak är sen vilka olika könande stereotyper och bilder som finns av det här - t.ex. den tysta finska mannen är väl en klassiker på just en sån bild av blyghet som åberopas på olika sätt. - - - det som är öpphet/intressant/svårt här är hur och på vilka sätt ett sätt att vara i tillvaron könas. Ibland är kön inte alls relevant, och sen kan det plötsligt dyka upp som en issue från något håll. (nu pratar jag säkert självklarheter, men kände mig råddig i skallen.)
(också sant det där om opraktiska män, men också som du säger pappor som blir irriterade för att deras söner inte är bra på de saker som de antar att söner borde vara bra på. och samma gäller ju tjejer såklart. så inte heller det här rör sig om statistiska sannolikheter om vad man hade lärt sig, utan olika förväntningar - plus uppror, motsträvighet, ointresse, blanka-fan-i-hur-man-ska-vara-som-man/kvinna.)
Skallig. Behöver bara se på min pappa, jag skulle alldeles garanterat ha blivit en skallig man. Resten vet jag inte med.
SvaraRaderaAnna, om du varit man hade du varit en högt uppsatt intellektuell typ vars åsikter skulle väga tungt i svenskfinland. På äldre dar skulle du vara författare på heltid, men dra dig undan offentligheten. Inga memoarer dock. Eller ja. Din fantastiska karriär skulle kanske stiga dig i huvudet och du hade förstås varit tvungen att berätta om din förträfflighet och om allt fint folk du känner. Eller åtminstone kände som ung. För att inte tala om alla wannabes som hade försökt ragga upp dig på Kuu Kuu.
SvaraRaderaJag har bloggat om det. Om jag var kvinna som blev man skulle jag hoppa upp och ner naken hela dagen, om jag som man blev kvinna skulle jag låsa in mig i badrummet med en handspegel och 1 kg choko.
SvaraRaderaJo det finns en massa osäkra män. Verkligen. Hur det tar sig i uttryck och vad det bottnar i är en jätteintressant diskussion. Men det finns väldigt många fler män än kvinnor som känner en sån tillit till sina kunskaper och kompetenser. Det är de männen jag tänker på. Att de har lättare att bli coola genier som glider in och gör bra ifrån sig just för att de inte störs av osäkra röster från sitt inre liksom. Jag tror att jag hade varit mer så om jag hade varit man. För att jag hade uppmuntrats snarare än tystats som tonåring.
SvaraRaderaJo någon skillnad är det nog i självförtroende, output, stadighet i förhållande till det egna jaget (beroende på uppfostran väl) ... Åtminstone hos de män som syns i offentligheten, de som är i en sk "ledande position" MEN jag tycker att yngre män inte har detta på samma sätt? Jag är själv förbryllad över att jag på en halv sekund vet att jag som man skulle vara helt oemotståndlig. Varför det då liksom? Varför kan jag inte vara oemotståndlig och säker på det som den kvinna jag nu är? Underliga och intressanta saker. Och också förresten frapperande hur jag mindre och mindre står ut med denna manliga output av suveränitet och absolut kompetens. Jag har inte tid med ett sådant bedrägeri! Malin
SvaraRaderaJa Malin kan bara skriva under på det du skriver. Förresten så har jag kommit på att det är ju Jonas Hassen Khemiri som jag ser framför att jag hade varit som man. Det är ju han jag vill vara isf!! Han är en förebild samtidigt som jag stör mig på honom just för att han är så där oemotståndlig, säker och intelligent.
SvaraRaderaMen angående unga killar så tycker jag ändå att jag iaf i mitt jobb som lärare har kunnat se att unga killar direkt är säkra i sin roll som ledare och pedagog medan vi tjejer kämpar med att vara nöjda med oss själva och lita på vår att kompetens och utbildning räcker. Jag hoppas på nåt sätt att det min iakttagelse är sann, att de unga männen är säkra på riktigt, och att vi tjejer helt enkelt måste skärpa oss lite.
Jo, men det är också jävligt tungt att det gäller för oss att skärpa oss, att det är hos oss själva bollen ligger IGEN! ALLA måste skärpa sig i den här frågan! Också gubbarna som inte ser längre än sin egen navel. Malin
SvaraRaderaDet var verkligen belysande när jag i ett samtal häromveckan med två yttersta vackra och kompetenta kvinnor fick höra att även hos dem "och alla andra kvinnor de känner" ligger självföraktet (nu talade vi kroppsligt, men det gäller absolut alla områden tror jag) mycket nära ytan. Lite kritik och: boom försvinner allt självförtroende som man stressat ihop under åren. VAD ÄR DETTA? Varför är det så? Kan inte bara vara kvinnornas eget fel, liksom?
SvaraRaderaHälsar Malin alltså!
SvaraRaderaUh, så störande att den här datamaskinen inte tillåter mig att svara på kommentarerna en i sänder.
SvaraRaderaMen uppiggande med diskussionen som pågått här medan jag flummat omkring i skogen!
Situationsdiktaren, nu blir lite riktigt smickrad - och arg på könsmaktsordningen, för det där låter ju som ett bra liv. Din kommentar får mig att tänka på att man rätt länge anses vara i något flickfack, dvs för ung för vissa saker (chefsposter och liknande t ex), med "framtiden framför sig", men sen plötsligt vips är man i kärringfacket, för gammal för allt. Detta bör säkerligen ignoreras eftersom det är nonsens och på så vis bekämpas.
Basse, klart du var först. Medger genast. Vi måste diskutera det här med chokladen.
Fager dam: Haha! Grattis till din könstillhörighet, nu har du ju ett fagert och rikt hår.
Lindman, jag gillar speciellt det här: "Ibland är kön inte alls relevant, och sen kan det plötsligt dyka upp som en issue från något håll." Bra beskrivning som är bra att minnas när man är inblandad i en av de där diskussionerna där mycket krut läggs om att bevisa att män är män och kvinnor kvinor och så har det alltid varit och så ska det vara för det är inget problem.
Och sen ointresse som strategi, sjukt bra.
Anna, Khemiris ljuflighet skapas ju också av hovet kring honom, det tror jag är viktigt att komma ihåg. "Andra spelar kungen", du vet? Jag hoppas också att du har rätt i frågan om unga mäns utveckling. Men som Malin tror jag också att ALLA måste skärpa sig, det kan inte vara så att flickorna inte är lika bra på att utveckla självkänsla etc, det kommer utifrån. Och hej Malin, det där med det ihopstressade självförtroendet och hur lätt det är att blåsa omkull det - DET är kusligt och roten till mycket ont. Jag tror att en grej kan vara att kvinnor oftare är ovana med att vara bråkstaken, den obekväma enfant terriblen. Och om nån i en bisats säger att man är jobbig, då är det FARLIGT.
Det är ju inget farligt med att vara jobbig, vad har fått oss att tro det?
Nu associerar jag plötsligt till att det är salongsfähigt för kvinor att säga att de är "envisa", det här sägs också ofta om små flickor. De är "envisa", och det ska uppfattas som en bra sak på ett lite busigt sätt. Pojkar beskrivs mera sällan som envisa, är det inte så?
Ah, såg att du svarade mig. Om teknik: jag har nog en fascination för det... älskade att gå på tekniska museer som barn där man fick trycka på knappar och se hur grejer såg ut på insidan. Tror att programmering också skulle tilltala mig, som att lära sig språk och matematik i ett föreställer jag mig. Och i min avhandling sitter jag ju faktiskt och pillar med siffror och statistik (även om det faktiskt känns rätt torrt också).
SvaraRaderaDet är synd att jag i tonåren trodde att valet av konststudier innebär att jag inte behöver naturvetenskaper eller tekniska färdigheter. Hade inte heller ngn bra upplevelse av matematik i gymnasiet så mitt vitsord dalade då. Men idag är jag väldigt fascinerad av hur konst och teknik kan samexistera, t.ex. digitala spel som konstform osv.
Det är kanske inte för sent nu heller för mig att bejaka den tekniska sidan!
Jamen, det där med envishet. Förbannat också. Killar är inte envisa, de vet bara vad de vill och kör det spåret. Även om det skulle vara hur dumt som helst. Ingen stoppar det. För han vet ju vad han vill. Medan den envisa ettriga lilla My är lite charmig. Fast man vet att det hon håller på med är nånsens, så låter man henne hållas. För det är ju lite gulligt.
SvaraRaderaÅ. Andra sidan. Mumin är ju bara en lallande boll. Fast han är pojke. Men ja. Då är han förstås homo. För han vet ju inte riktigt vad han vill.
Betyder det då att Lilla My är lesbo? En som bara tar för sig och tvingar sex på folk fast de är hur hetero som helst?
Sen kan man ju då leka "Kumman kaa". Mumin eller My?
Bra observation! Envis, ja.
SvaraRaderaOch jag kom på vad jag hade varit om jag varit man (liksom i drömmen, då): Komiker! Det känns som om det krävs något som jag (pinsamt och hemskt nog) inte är beredd att ge av en kvinna som är komiker. Malin
Ja, du Malin. Komiker och kvinna. Svårt. svårt. Det har med koketteriet att göra. Tror jag.
SvaraRaderaJo eller svårt att så helt ge avkall på möjligheten att verka ljuvlig/ofarlig i männens ögon. Eller i ngt skede var det i alla fall svårt. kanske nog ännu. s---n. /Malin i feministiskt raseri
SvaraRaderaDe allra flesta män blir avtända om man som kvinna är för rolig, så verkar det faktiskt vara. Och så är man ju tyvärr ändå hetero, så går det som det går. Malin
SvaraRaderaDet här med rolighet och kvinnor -- alltså! Där finns något knas, det håller jag med om, men jag tycker väl nog att män brukar uppskatta roliga kvinnor? Problemet är kanske mera att roligheten oftast inte märks för av kvinnan behövs det enorma mängder HALLÅ KOLLA HÄR LYSSNA PÅ MIG för att nån man ska lägga märke till den där humorn. Och humor funkar ju sällan så, det är ju mera i situation som humor kommer till sin rätt.
SvaraRaderaJag vet många män som uppskattar t ex Smack the Pony mer än mycket annat i humorväg, men då har där skapats en arena.
Och sen det där med att vara ljuv/ofarlig, det är ett ok.
I går på ett möte (ej jobbmöte) kom jag förresten på mig själv med att sitta och anse att de äldre männen i sällskapet nog var smartare än jag. Sen märkte jag att de lyssnade jättenoga varje gång jag sa nåt, de ville verkligen höra min åsikt. Alltså satt jag där och hade fördomar mot mig själv (!).
JO det där hovet kring Khemiri. Kring vilken kvinna finns det ett sådant hov? Jag kan inte på rak arm komma på en enda. Krävs det en man och sk kulturtanter..? Minns att ett gäng damer som undervisade i litteratur och svenska när jag läste på Södertörn alltid blev varma och röda i ansiktet när de pratade om honom. Har lite inside information om Khemiri som jag är osäker på om jag ska skriva här på nätet nu, så håller tyst.
SvaraRaderaJag brukar alltid säga att gubbsen ska skärpa sig. Att de ska sitta tysta och lyssna uppmärksamt för en gång skull. Det kändes jättekonstigt att skriva att tjejerna ska skärpa sig men jag tänkte jag skulle testa. Ångrar mig.
Det är svårt att balansera mellan vettiga generella slutsatser och nyanserade när man pratar manligt och kvinnligt tycker jag.
Fördomar mot sig själv. Shit vad många gånger jag har det. Fy, alltför ofta. Och när det gäller dig Anna tänker jag, klart som fan de vill lyssna på dig. Det gör de verkligen rätt i och vad bra att de fattat det. Bra gubbar!
Rolig = farlig. Farlig = osexig. Tusen gånger har jag skrikit roligheter så hårt att varje man i sällskapet blivit 100% avtända och pokat mina tysta väninnor i stället. Since lekskolan. Believe me. Högljudd=inte bra om man vill charma pojkar.
SvaraRaderaFRAM MED INSIDEINFORMATION OM KHEMIRI, ANNA! (jag är förresten inte så där helt säker på att han är just den man jag helst skulle vara, förlåt, jag uppskattar verkligen honom som författare nog! – och det här finns nu på nätet i evighet och dras fram ännu som bevismaterial mot mig på något sätt nångång!) Jo fördomar mot en själv! Ha! Och fördomar mot kvinnosläktet! Det har jag dragits med länge. Försöker nu hårdnackat motarbeta dem./malin
Fast, kom jag på i natt: det är ju möjligt att jag helt enkelt inte alls har VARIT rolig utan bara skrikig och jobbig ... MEN min känsla är att jag & diverse grabbar har suttit och skojat & skrattat hejdlöst, och sen slutar kvällen med att de går de hem med de tysta flickorna. Detta är ju nu mer eller mindre i det förgångna, och mönstret verkar luckras upp lite ju äldre man blir, men, men, jag tror att det ligger en katt begraven någonstans här i alla fall. Och det är STÖRANDE. /m.
SvaraRaderaPå tal om män och osäkerhet. http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/idagsidan-svepet-den-4-september_8487028.svd?sidan=1
SvaraRaderaOm jag minns rätt har studier visat flera gånger att män har problem med att deras partner (eller gäller det bara flickvänner...?) är smartare och/eller mer framgångsrika. DET bottnar ju i osäkerhet. Eller vad annars?
Jag vill nog helst inte vara man, trots allt det goda det för med sig är det ändå skönt att slippa. Men om jag behövde vara man är det nog Khemiri. Och den här insideinformationen jag har om honom. Haha. Den är inte makalöst intressant, den vara bekräftar det här det avslappnade, coola, självklara manliga geniet.
En sak till. Fy vad irriterande det du skriver Malin "Rolig = farlig. Farlig = osexig". Kom att tänka på ett klipp jag har firat kvinnodagen med några år är det här med Nour El Rafais.https://www.youtube.com/watch?v=LqbN1F2Lx60
Såg din senaste kommentar först nu. Det ligger en katt i graven. Det gör det.
SvaraRaderaHär ligger nog en stor grand danois och ruttnar nånstans.
SvaraRaderaOch åh vad man blir knäckt när man läser grejen som du länkar till, Anna. Det måste blir ett slut på det här TJAFSET. All men must get a grip.
Hej igen, fort, måste ju tillägga att det ju är en massa mystiska djuriska biologiska (?) attraktionssaker som alltid finns i de här "vem går hem med vem"-sammanhangen. Inte attraheras jag ju heller alltid av de män som är mest politiskt korrekt försvarbara. Det kan ju ha funnits vilka signaler som helst i luften innan de här männen som skrattade åt mina vitsar gick hem med de ljuva, tysta. Inte är det ju deras fel heller. Men något skit är det nånstans vad gäller högljuddhet, humor, rättframhet etc.&kvinnor, en ruttnande grand danois, sanna mina ord./malin
SvaraRadera