Äckeldröm

Jane Campions tv-serie Top of the Lake, som jag ännu inte vet vad jag tycker om för jag har bara sett ett avsnitt, gör möjligen under med min nattsömn. Det inre livet blir hur rikt som helst under dygnets stilla timmar, alla skelett och gastar släpas ut ur sina skrymslen, det är hela klassikerartilleriet plus lite nya grejer.

Nu är det eftermiddag och jag är fortfarande äcklad av nattens inre liv. Är det okej om jag skriver ner det här så blir jag kanske av med det?

Efter en värre poltergeiststund i barndomshemmet går jag ut på gården och ser att grannen har grannen dukat upp till fest. Ett femtontal pers sitter och flinar vid ett tjusigt utemöblemang i stock. De väntar på att få börja äta och maten ligger i ordnade drivor och rader direkt på gräsmattan, det är fisk av alla slag: rått, gravat, grillat, rökt, makrill, abborre, ål, gädda, sik, gös - allt i abnorma mängder. Det värsta är att där också ligger två sälar som fortfarande lever, de kippar där de ligger, deras enorma kroppar dallrar och blänker och jag tittar på sälarna och tycker synd om dem och äcklas.
Så tar en av gästerna en kniv och skär upp den ena sälen, ett djupt rakt snitt, sälen tittar uppgivet på såret; innanmätet är homogent som leverpastej.

Vaknar av äckel, är fortfarande äcklad, ännu mer nu efter att ha skrivit det.