Lustläsning som stressläsning

När det gäller böcker jag väntat på extra mycket vill jag helst hinna läsa dem före recensionsdatum. Det är i teorin möjligt eftersom jag jobbar på förlag och har tillgång till uppgifter om när de hett efterlängtade böckerna kommer ur tryck, jag kan hänga på låset liksom. När en bok är recenserad är det genast en annan sak att läsa den, man har någons åsikt att förhålla sig till och oftast är det stimulerande och roligt men i några fall blir det bara förödande eftersom recensenten strängt taget norpat åt sig tolkningsföreträdet.

Med Monika Fagerholms senaste, Glitterscenen, var det av alldeles yttersta vikt att vara klar med läsningen innan recensionerna publicerades. Jag läste snabbt och hela tiden, jag har ett minne av att jag i ett par dagars tid inte gjorde annat än ammade mitt lilla barn och läste den färska Fagerholm. Det kan inte ha varit så, men jag hann.

Också nu är det jättebrådis. I och för sig har ingen av höstens böcker samma extremglitterstatus som den nyss nämnda, men det finns många läckra läckra böcker som jag har nästan stressigt god tillgång till.

Nu borde nämligen följande böcker läsas i rasande takt:

Sedan jag kom till Moskva av Anna-Lena Laurén (de kanske 25 sista sidorna)
Just Kids av Patti Smith (omläsning, ska vara med och diskutera den i radio nästa vecka)
Hotell Hemlängtan av Pirkko Lindberg (ljuvligt tjock lunta om flicka som växer upp på hotell, utspelar sig till stora del i - Hangö!)
Flugtämjaren av Erik Wahlström (författaren försökte hitta goda sidor hos vår nationalskald men hittade inga)
Emma och Uno av Märta Tikkanen (horrorkärlek av ikonen Tikkanen)
Högre än alla himlar av Louise Boije af Gennäs.

Problemet är att jag samtidigt har ganska mycket jobb så jag jobbläser sent på kvällarna när barnen somnat och när jag ska fritidsläsa en stund inan jag själv somnar har jag varit tvungen att äta en muskelrelaxerande tablett mot mitt begynnande nackspärr och - ja, ni förstår. Man blir väldigt relaxed väldigt fort.