Svalkande likgiltighet (Millenniumtrilogin)

Vet inte vad det är med Stieg Larssons böcker och filmerna som är gjorda efter dem, men är så ofascinerad. Har försökt läsa böckerna (eller nåja, första boken då) och försökte idag se film, men nä. Går inte. Tankarna vandrar och annat känns roligare.


Ändå utger millennuimjippot sig väl för att vara typ feministiskt eller ditåt, med tuffa Lisbeth och allt.
Har alltså en mystisk känsla av att det feministiska mest bara appliceras på en helt ordinär intrig. Kan dock ha fel.


Finns det nån annan människa i världen som inte låter sig förföras av Stiegs saga?
Och om inte, vari ligger denna sagas magi?
Och, ni som läst och tittat ordentligt: finns det något feministiskt ärende i denna fabel?

Rapport: poolkulturen

När jag var här på GC för två år sedan läste alla - alla - vid poolkanten Stieg Larsson. På svenska, engelska, tyska, finska, norska, danska. Stieg hänger ju kvar vid poolen (inget ont om honom men det existerar ju också annan litteratur i världen, vilket inte alltid gått att tro) men nu syns där också helt andra typer av böcker. Jag har till exempel fått syn på Karl Ove Knausgård, Mara Lee och Maria Gripe plus en hel del böcker som ser intressanta ut men som jag inte känner till.

Nu är ju det här inte partyhärdarna Inglés eller Puerto Rico utan ett familjeställe, men för två år sedan rökte alltså alla tobak och läste uteslutande Stieg L. Nu röker ingen tobak heller. Vad har hänt?