Vet inte vad det är med Stieg Larssons böcker och filmerna som är gjorda efter dem, men är så ofascinerad. Har försökt läsa böckerna (eller nåja, första boken då) och försökte idag se film, men nä. Går inte. Tankarna vandrar och annat känns roligare.
Ändå utger millennuimjippot sig väl för att vara typ feministiskt eller ditåt, med tuffa Lisbeth och allt.
Har alltså en mystisk känsla av att det feministiska mest bara appliceras på en helt ordinär intrig. Kan dock ha fel.
Finns det nån annan människa i världen som inte låter sig förföras av Stiegs saga?
Och om inte, vari ligger denna sagas magi?
Och, ni som läst och tittat ordentligt: finns det något feministiskt ärende i denna fabel?
Uppföljning 7.11.2026
3 dagar sedan
