Nagelmoln, porer och gröt

För en tid sedan tangerade jag mörkret i Hangö, och för en stund sedan när jag svarade på en kommentar på inlägget mindes jag plötsligt att man i min 80-talsbarndom i staden så gott som alltid hade vita fläckar i naglarna. Moln som långsamt svävade uppåt och till slut försvann ur nageln och ut i omgivningen, vet ni? Jag tror det var nån sorts kalk. Eller kalkbrist? Eller vitaminbrist? Vet nån?

Nuförtiden har jag aldrig sådana, jag antar att det har att göra med födan och på 80-talet var maten nog snäppet kärvare än nu, men jag måste ha ägnat mycket tid åt att titta på händer. Jag stirrade ju massor på mina egna där i mörkret (tyckte de var för seniga och skämdes för dem) men jag minns också Karins, Petras, Sofias. Vi hade moln i naglarna allihop.

Memory Lane tar mig vidare till en lektion i nån sorts hälsokunskap där flickorna skulle lära sig om "huden". Det finns folk som har stora porer i ansiktet och sen finns det folk som har små porer. De som har små porer har tur för de har snyggare hy, fick vi veta. Det togs exempel ur klassen: DEN har små porer, DEN har stora. Med tanke på att det här var i högstadiet ter sig minnet extra bisarrt.

Mannen i kvartersbutiken förra veckan hade stora porer, han stod välklädd vid gröthyllan och såg plågad ut. Jag skulle ha mandel att göra halloweennaglar på korvfingrar av och när jag smet förbi honom bad han mig om hjälp. 

"Jag ska köpa grötflingor till min 90-åriga pappa - vad ska jag köpa?"
Jag tipsade om de helt vanliga havreflingor jag brukar köpa. 
"Men kan man laga dem i mikron?"
Jag sa att det kan man. Vi läste på paketet för att kolla, mannen verkade skeptisk och stressad. Han hittade själv ett paket med någon sorts snabbflingor, vars tid i mikron utlovades vara en halv minut kortare än de vanliga flingornas.
"Ja, det är ju inte jag som ska laga gröten förstås, det är en hemhjälp."

Det var så okonstigt och på något vis så sorgligt.