Genom åren har det väl blivit några inlägg på det här temat, men hurra, här kommer ett till. Nämligen: HUR kan det krävas så orimligt mycket kraft och konsekvens för att hålla ett hushåll på en nivå som kunde kallas noll?
Jag städar varje kväll, utan undantag, och dessutom går mina dagar åt till att plocka, plocka, plocka. Plocka fram, plocka upp, plocka ner, plocka in. Jag antar att man borde känna nån sorts frid när man utför sina vardagssysslor, och visst, det finns en syssla som kan kännas fridfull, och det är att plocka i och ur diskmaskinen. Det beror i och för sig på att vi levde utan diskmaskin i så många år och att all min fritid då gick åt till att diska.
När allt är så lätt nuförtiden, hur kan det vara så svårt? Klockan är 23 nu och jag har ett helt rum fullt med tvätt: tvätt som hänger torr på torkställningen, tvätt som är nerplockad och ligger vikt i obestämbara högar på den lilla soffmöbeln, rena handdukar och lakan i Ikeapåsar. Men eftersom jag är en rebell låter jag nu det där bero tills i morgon, liksom jag låtit det bero halva veckan nu. Det känns trist, för det skulle vara trevligt att vakna upp till en söndag med ett hem på nollnivå, men jag tror att jag avlider om jag börjar med den där tvätten nu.
Kan man få ens ett gram av det där goda pyssliga husmorshumöret som lär existera i universum? Please?
Det rimmar illa
6 dagar sedan
Hemmets natur är sån att det inte finns nån nollnivå.
SvaraRaderaKanske det är så det är. Universum eftersträvar ju också hela tiden kaos.
RaderaSätt barnen i arbete, jag menar allvar. För din partner (vet inte om du har en sån) gör ju redan lika mycket som du? Alla ska jobba hemma, alla som fyllt fyra. I början kan det bli lite mer tidskrävande när barnens jobbande inte är så effektivt, men det betalar sig tillbaka i längden.
SvaraRaderaHåller med om det - i princip. Och det här är en intressant grej! Tips på sysslor ganska små barn kan utföra?
RaderaI praktiken blir det sen ofta så att arbetet man skulle behöva lägga ner på att tvinga/instruera barnen känns övermäktigt, lättare att göra själv. (Jag vet: fel fel fel.)
tyvärr räcker inte walopääs metod. Åtminstone inte i det här huset. Har kommit fram till en metod, men inte orkat genomföra den. Det skulle nämligen ta minst en vecka att komma till nollnivå. Metoden heter sopäck. Allt bort. Allt allt allt. Minimi med kläder kvar och nästan inga leksaker.
SvaraRaderaSAKER alltså. Uäk.
RaderaOch teknik. Och sladdhelvetet.
RaderaHih, jag gillar rubriken och andan i inlägget! För mig funkar det (tre barn) just nu (för att jag inte jobbar). Skillnaden i mitt liv kom när jag insåg att jag VILL. Ha det snyggt osv. Nu håller jag på och lär mig HUR. Tillåter mig själv mååånga snedsteg och råddiga dagar!
SvaraRaderaDin attityd låter sund, Sara.
RaderaKanske det delvis faktiskt handlar om att ha metoder som fungerar, om en färdighet liksom. Jag har rutiner men har på känn att jag är lite dålig på att utföra dem, t ex tycker jag att inte att det blir så hemskt snyggt fast jag städat massor (det blir däremot snyggt när andra städar?).
Sen borde jag kanske lära mig av med att gå omkring och blänga på problem och varje gång jag får syn på dem på nytt blir jag lika arg och förvånad: "Men herregud, ligger den där högen där ÄNNU? HERREGUUUD." Istället för att ta det lite piano liksom och åtgärda högen sen när tid och energi finns.
Jag säger bara: städhjälp! Med hushållsavdraget är det faktiskt en överkomlig summa (vi hade städhjälp 1 gång/månad redan när både min man och jag tjänade under 3000 €, så det kräver faktiskt inga enorma inkomster -- nu när vi tjänar bättre har vi städhjälp oftare). Det som städaren dock inte gör är plocka, det får man sköta själv. För min del gick det så att när jag fick mitt nuvarande jobb, ett rätt stressigt chefsjobb där jag springer från möte till möte och sällan har tid att sätta mig ner framför datorn och faktiskt *jobba*, så blev jag också mer effektiv med plockandet hemma. Det blev liksom en mentalitet där jag insåg att om jag nu har fem minuter över så ska jag definitivt passa på att vika tvätten eller sköta disken, för jag vet ju inte när jag nästa gång har fem minuter över. Lite ironiskt det där, att jag upplever mig ha mer tid att sköta hushållet nu när jag jobbar mera. Under studietiden och i tidigare, mindre stressiga jobb kunde jag också tänka som du ovan "... ligger den där högen där ÄNNU?". (Hoppas jag inte låter odräglig, jag inser att risken för det finns fast det inte är min avsikt.)
SvaraRaderaHaha, menar du 3000 tillsammans eller separat? På inkomster som tillsammans oftast har svårt att nå upp i 3000e har man lite svårt att anlita städhjälp. Vi har gjort det ändå - ungefär en gång per år. Men det hjälper inte den dagliga nollnivån.
RaderaJag väljer att strunta i det härskartekniska upplägget i din kommentar och hänvisar i stället till statistik: finländarnas medianlön år 2011 var 2776 €, vilket innebär att hälften av finländarna tjänade mer än så. Så det är inte ovanligt att tjäna sådana summor och följaktligen ha råd med städhjälp om man tycker att det är viktigt. Det tyckte vi
RaderaJag vet inte vad du menar att var härskartekniskt i min kommentar - det är något ingen anklagat mig för förr! Vad jag menade var att "en överkomlig summa" är ganska relativt, och att det kan vara något som är bra att ha i åtanke då man ger folk tips för hur de skall klara vardagen. Har du läst Mathias Rosenlunds Kopparbergsvägen 20?
RaderaKarolina, jag har funderat en del över effektivitet av den kaliber du beskriver - trivs du personligen med den, mår du bra av den? Jag tänker nämligen att det är möjligt att det finns en massa kompetenta och effektiva kvinnor som mår rätt kasst av all effektivitet, av att alla femminutrar ska utnyttjas till max. Jag har själv ett sånt beteende ibland och märker att det gör mig illa. Det har fått mig att fundera på att det är kanske är rätt så problematiskt, kanske t o m ett potentiellt folkhälsoproblem, att kvinnor ska ha den typen av arbetspress på sig för att få allt att funka.
RaderaJag tror inte att jag är ideologiskt bekväm med tanken på städhjälp - så jag antar att jag får finna mig i det ständiga Sisyfosfejandet ... Men Maria, om man har städhjälp en gång per år, vad händer under den sessionen liksom? Är det en Grundlig Rengöring av Hela Hemmet eller är det mera att få det vanliga gjort lite bättre?
Grundlig Rengöring av sorten Vår- eller Julstädning. Sånt som vi är lite dåliga på att få gjort själva. Alla mattor ut och piskas, golv- och fönstertvätt, sådant. Men eftersom det finns så mycket att göra i det här råttboet, i och med att jag INTE är en femminuterskvinna utan hellre ligger på soffan med en god bok, så hinns det aldrig med att få det så grundligt städat som jag skulle vilja. Jag skulle gärna se att t.ex. ugnen hanns skrubbas också, osv.
RaderaHehe, ja, det skulle förstås vara bra att få det där gjort ens nångång.
RaderaJa, jag har läst Kopparbergsvägen 20 och är naturligtvis medveten om att det finns låginkomsttagare i det här landet (det var det som jag ansåg att var härskartekniskt i dittt första svar Maria, kan hända att jag överreagerade men jag uppfattade det som att du försökte idiotförklara mig). Jag tycker ändå inte att det hindrar att jag kommer med ett konkret tips (som må vara kostar och därför är ett värdelöst tips för vissa) på hur jag klarar vardagens sysslor i ett blogginlägg där det specifikt frågas efter hur man sköter sitt hushåll.
SvaraRaderaOrsaken till att vi har städhjälp är att vi inte klarar vardagen utan hjälp. Jag tycker det är helt bra att våga erkänna det, i stället för att låtsas att man är den där perfekta kvinnan som jobbar mycket, tränar flitigt, sysslar med långkok, har sex var och varannan dag och utöver det städar så att hemmet alltid är tip-top. Vad är det som du Anna upplever ideologiskt obekvämt med städhjälp? Är det aspekten att ingen annan ska behöva ta hand om din skit eller är det något annat?
Vad gäller att vara en femminuterskvinna: mig passar det utmärkt och jag upplever det inte alls som stressande, tvärtom så känns det som att min livskvalitet (hu, ett sånt ord egentligen) har blivit bättre. Jag har fortfarande tid att ligga på soffan med en god bok (just nu Chimamanda Ngozi Adichies Americanah, läs den för intressanta klass- och rasperspektiv!), och när jag väl ligger på soffan har jag inte dåligt samvete över att stekpannan är odiskad eller att tvätten borde vikas. Tiden då jag bara slapnar av har helt enkelt blivit mer njutningsbar, eftersom hemmet är så nära en nollnivå det går att komma -- till stor del tack vare städhjälpen!
Bra Karolina att du hittat en modell som funkar för dig och att du får saker att gå ihop!
RaderaDet obekväma med städhjälp för mig har dels att göra med just det du nämner, att nån annan inte ska behöva ta hand om min skit. Sen finns här också en klassproblematik som jag finner besvärande. Att ha en främmande människa som städar hemma hos mig känns som en avlägsen tanke, men jag vet inte om jag kanske blir extra pinsamt berörd av sånt, skäms alltid inför städare på hotell också.
Varför är det egentligen så att det känns fel med städhjälp, medan det känns helt ok att anställa någon för att fixa och bygga, måla och reparera bilen. Resulterar det i att vi stigmatiserar yrket ännu mer? Som att "vi kan lika gärna fixa städandet själva, så det jobb du gör är inte mycket värt". Borde egentligen städare lyftas upp, värderas ännu högre, anställas av oss med den lön vi tycker jobbet är värt?
SvaraRaderaJag tror det har att göra med att de tjänster jag köper är såna som jag inte kan uträtta själv. Städa kan jag. (Det kan däremot inte många äldre, och där reagerar jag inte på något sätt mot städhjälp.)
RaderaStädjobb får ytterst gärna bli bättre betalt och mer respekterat, det måste ju vara ett hårt och slitsamt arbete "värt" en lön som är högre än mångas.
har haft lite dåligt samvete över min hurtfriska kommentar: låt barnen städa. jag tror sanningen är den att jag dels är så lyckligt lottad att min toleranströskel för rådd i hemmet är sån att det faktiskt GÅR att ha en sexårings städning. :D
SvaraRaderaNå... o sen 2h betald städhjälp i veckan då... *rodnar*. men då försvarar jag mig med att jag jobbar heltid OCH ensam tar hand om ett barn. Jag avgudar nog städerskan och ger henne gratis undervisning i finska 1 timme i veckan förutom det jag betalar henne, för jag tycker det är roligare att lära nån finska än att städa, och för att hon behöver det och knappast skulle hinna gå på nån organiserad kurs.
men alltså, sexåringen kkan hänga upp o ta ner tvätt, skölja disk (nä vi har inte ens diskmaskin!), tvätta fönster (ok det blir inte snyggt, men jag låter honom hållas nu så kanske han fortfarande tycker det är lika kul sen när han är bättre på det. sen kan han torka av matbordet med en trasa, hjälpa till att duka och duka av. och han kan ordna saker, föra dem på plats bara jag ger enskilda instruktioner för allt.
jag tror att om jag själv var systematisk (vilket jag ej är) så skulle han nog hänga med.
Det är mer som att hans kläder ligger på golvet för att mina också gör det......
Jo men jo! Också jag fick njuta av sexåringens tvättade fönster i somras. Det gick riktigt bra. Behövde övervakas.
RaderaHar nu inspirerad av din skrivelse här Walopää satt också snart-femåringen i arbete.
Det är fint att se tillfredsställelsen hos ungen när hen fixat något. Och att känna den uppriktiga tacksamheten i sig själv.