Har i dag gasat omkring helt oromantiskt i staden där jag växte upp, Hangö. Hangö är en mycket fin stad (jag älskar Hangö men är såklart subjektiv etc) som råkar vara Finlands sydligaste, den besitter den småstadsangst som är typisk för mindre städer men här finns också de goda sidorna, den ambivalenta samhörigheten ute på udden. Hangö är också kontrasternas stad: det absolut häftigaste och vackraste och historiskt creddigaste kontrasteras mot social kontroll, kriminalitet, knark och misär.
Min egen uppväxt har tack vare gynnsamma omständigheter varit trygg och jag känner stor och oironisk kärlek till Hangö, särskilt nu när mörkret sänker sig över årstiden.
Många känner till Hangö på sommaren, sommarstaden, och många frågar hur det är att bo här på hösten och vintern, i totalmörkret. Varje gång tänker jag: va, är det inte mörkt i hela Finland på vintern? Men kanske är det mörkt på ett särskilt sätt i Hangö? Havets påträngande närvaro, till exempel? Att Hangö är en halvö, betyder det något för graden av mörker? Att rälsbussen är mycket ensam när den lämnar den närmaste staden Ekenäs?
När jag tänker på min uppväxt tänker jag faktiskt på manchestermörkret, 80-talet, det var alltid helt becksvart men varma kökslampor och läslampor gjorde så man såg något och fokuserade på det som lystes upp: fejs. texter. vampyrfilmer. pennor mot papper. smörgåsar. Mörka morgnar, mörka kvällar, ändå en trygghet och cykelns dynamo som visade vägen.
Och gatlyktorna. I går kväll när jag körde in till Hangö stad var det helt mörkt just vid infarten, just där vid Välkommen till Hangö-skylten. Det var som att komma från Finland till något darklands, till ett undantagstillstånd. Jag misstänker att staten betalar belysningen ungefär fram till dit där det blir mörkt, sen går det på stadens räkning, och då blir det mörkt på det avsnittet.
Det rimmar illa
6 dagar sedan
80-talet, ja, jag växte upp i en höghuslägenhet som var högre upp än de flesta omkringliggande husen, det var förstås ett tecken på status, men gav också en kall känsla av distans, halva stan låg under oss, långt borta. det kändes lite varmare i andra lägenheter, som t.ex. titta in över skyddade innergårdar, men säkert också av andra skäl. långt nedanför oss, på andra sidan järnvägen, låg en stor industriell anläggning som lystes upp av starka strålkastare.
SvaraRaderaDet här var som en mininovell, elaka du. Uppskattar den stort, starka stämning och spänning på knappt utrymme, har bilden helt klar för mig.
Raderatack, twitter fostrar till minimalism.
SvaraRaderaGatubelysningen i Hangö är fnutig, helt annat än i Esbo. Det är mörkare i Hangö än i andra städer! Blir alltid lite förskräckt om jag tappar bort mig i Hangönatten utanför de allra ljusaste månaderna.
SvaraRaderaHaha, ja, Hangö har skräckpotential. De tomma trottoarlösa gatorna ... skepnaderna bakom gardinerna .... havet som slår mot en strand i ett väderstreck man inte kan bestämma ...
RaderaJag tror det är mörkare i typ Puumala. Just för att där inte finns något hav. Tycker t.ex. att det är mörkare i Pargas hos parenteserna än i Nagu. För havet gör det öppnade och reflekterar måne och stjärnor.
SvaraRaderaIntressant att du råkar ta exemplet Puumala. Därifrån har jag ett starkt minne där mörker och Karin Tötterman ingår.
RaderaMen du kan ha rätt i det där om havet.
Alltså den Hangö-längtan som föds! Speciellt efter november-Hangö.
SvaraRaderaNovemberhangö är något mycket speciellt. Jag tror de flesta skulle gilla det om de fick rätt sorts guidning och vitaminer.
RaderaKan du ordna en exkursion?
SvaraRaderaVisst! Med Frimans bussar.
Radera