Lindman skriver idag om kärlek i litteraturen (med frågetecken) och sågar friskt tusentals år av kärleksskildringar. Igår dissade Lovisienstadt en hel generation, idag dissar Lindman en megatradition, å, jag är svag för såna faxer. Lindman finner alltså inget särskilt intressant i trad. litteratur om det spännande spelet mellan könen och tänker efter grundligt för att komma på en kärleksskildring hon gillar.
Vi har samma favorit! Lindman skriver:
Efter ungefär tre timmars funderingar kommer jag att tänka på Tove Janssons bok Anteckningar från en ö (1996) där hon skriver om livet på Klovharun tillsammans med Tuulikki Pietilä (vars teckningar finns i boken, om jag minns rätt). Är det där verkligen en bok om kärlek? Ja, så minns jag den, trots att det på ytan handlar om andra saker; båtar, väder&vind, byggprojekt, årstidsväxlingar, praktiska bestyr, naturen. Ändå finns det där - som jag minns det - en enorm ömhet i beskrivningarna av livet tillsammans, med de där bestyren, iakttagelserna, förändringarna, en ömhet som inte stansas fast.
Alltså, jag vet inte om jag skulle ha förstått att svara Anteckningar från en ö om någon bett min nämna min favoritkärleksskildring, men när jag ser Lindmans motivering minns jag att det var ju så jag läste den. En stor kärlek där i boken. Kommer inte på några fler kärleksskildringar jag gillar, de finns säkert, men jag är inte alls svag för romantik så det blir lite svårt där. Austen och sånt, jo men nä.
Hur svårt är det inte att finna en hemtrevlig kärleksbeskrivning, vacker sådär i all sin vardagliga äkthet. Jag måste läsa anteckningar från en ö igen, tack för det tipset! men samtidigt fascineras jag också av det dramatiska Wuthering Heights-Brontëska ångestfyllda öden, död och pina.
SvaraRaderaFast när jag tänker på en fin kärlek tänker jag på Ronja och Birk i Ronja Rövardotter.
Ja - den oskyldiga kärleken hos Ronja och Birk, den är fin.
SvaraRadera