Här ingår ingen fråga, bara några kalla kårar som ilar längs min ryggrad när jag tittar på två av Edelfelts porträtt i förhållande till varandra.
Edelfelts älskarinna.
Modellen är Edelfelts fru Ellan de la Chapelle, enligt ryktet den vackraste kvinnan i Helsingfors. Uppe i högra hörnet har Edelfelt skrivit: "Beauty is a joy for ever".
Du måste ta fram stora fläktar när du ska skriva såna här inlägg, man svimmar ju av all hotness.
SvaraRaderaMen jag tycker ju eljest det är så sorgligt ... I den här ekvationen blev alla olyckliga. Målningen av Ellan är GRYM, trots snygg.
RaderaMan undrar ju int: två hotnesskvinnor, blicken så bjärt skiftande. Ack olycka.
Mera fakta om konstnären och "erotomanen" Edelfelt finns förresten i den här utmärkta artikeln: http://www.sls.fi/blf/artikel.php?id=3217
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaFöljer man länken får man också se Edelfelts stiliga mustasch.
RaderaÅh, jag älskar det här inlägget. Ville bara säga det. Visst är det så. Blickarna, atmosfären - hur olika de är. Båda vackra dock, och gjorda med olika typ av fingerkänsla. Otroligt kraftfullt uttryck i dem båda.
SvaraRaderaSant - båda är extremt kraftfulla.
SvaraRaderaMan borde få begapa dem på riktigt.
AE har också avporträtterat Virginie i en målning som är så extremt erotisk att jag inte vågar lägga upp den här (har inte tillräckligt stora fläktar), medan Ellan är avbildad endast som mor till den lille son de fick.
Aaah, måste ta paus, håller på att kana in i horan-madonnan-stämningar här, och det var verkligen inte meningen ... Tänkte ge Edelfelt en chans att komma undan, hehe.
Det sägs förresten om Edelfelt att han var så olycklig i sitt äktenskap - men Ellan då? Hennes face på målningen ovan är så STARKT BERÖRANDE just med tanke på det - också.
Det är svårt att inte förlora sig i hora-madonna teorier när de här två bilderna ställs mot varandra..
SvaraRaderaBilden på Ellan är skrämmande. Men ändå respektfull. Det är intressant hur hon är målad så att hon vänder sig från betraktaren, kyligt och lungt överblickande. Man måste ju också komma ihåg att det här inte är ett fotografi, utan det är Ellan sedd genom Edelfelts ögon. Vilket förståss gör det ännu intressantare.
Det är just det som är så verkningsfullt här att jag övervägde att låta bli att börja resonera kring horan-madonnan här ... Men, men. Här blir det ju nästan en till stereoptyp. Horan-madonnan-isdrottningen?
Radera