Nu är också Yle laddat

Var idag på Yle för att prata om Paul Austers roman Osynlig i programmet Boktid. Romanen har en mycket speciell struktur, och sånt kan en förlagsredaktör gå i gång på trots andra invändningar, så möjligtvis blev det lite abstrakt. Dessutom anser jag helt köckigt att jag kanske löst bokens gåta (dvs varför den är skriven som den är skriven), men den kan man ju inte avslöja ifall nån annan också vill läsa boken, så jag var nog tyvärr också lite kryptisk. Men roligt var det.


Och jag tycker så mycket om att vara på Yle. I några år var jag nästan mer där än jag var hemma, för jag jobbade mycket och på konstiga tider. "Bor du i nån skrubb här eller?", var det nån som frågade en gång. "Du är ju alltid här."


Och alla längder i den lilla ylesimbassängen ... Kaffe i Kupoln ... De långa, sterila korridorerna, leverkorven på Tait ... Hö. Jag upptäckte idag att också Yle för mig har blivit en laddad plats. Jag är tydligen en mästare på att ladda platser.


Man kunde kanske också kalla det ett sentimentalt drag av outhärdlig art, men det är - som jag tidigare varit inne på - ganska givande.