söndag 18 april 2010

Kanariehelvetet

Så snabbt förvandlas alltså den svala femstjärniga supétillvaron till ett långt kargare läge.

Vi är strandade på Gran Canaria på grund av vulkanaskan, inkvarterade på ett apartementoshotell i turisthades tillsammans med en massa andra finnar med hemlängtan. Skillanden mellan ett solparadis och ett kanariehelvete är liten: kan man inte ta sig härifrån känns allt mycket mindre roligt.

Jag leker lite våghalsigt med tanken på hur det skulle bli om vi tvingades vara kvar här i månader alla vi finnar tillsammans här i Puerto Rico som inte är en stad utan en helt konstruerad turistfläck utan lokalbefolkning. Det kunde bli en riktigt bra berättelse i inverterad The Shining-anda.

torsdag 15 april 2010

Femstjärnig utsikt över annan verklighet. Flickvännen.

Igår natt satt vi här på salongsbalkongen och hade supé och ostbricka. Havet var svart och det blåste fortfarande hårt. Ett skepp stod stilla för motor långt därute och ovanför det hovrade en helikopter med strålkastaren strängt riktad mot fartyget.
Vi iakttog scenen länge. Ända tills både helikopter och fartyg hade försvunnit bakom udden iakttog vi scenen. Illegala flyktingar? Knark? Eller bara en övning i hård vind?

Det kan ha varit en övning och i så fall kan man sitta här på sina fem stjärnor och slå bort saken. Men - illegala flyktingar? De är ett faktum här.

*

Läsning just nu: Flickvännen av Karolina Ramqvist. Vid poolen hänger ibland en brittisk brud som är huvudpersonen i min läsning. Blond med trendriktigt mörka hårrötter, småsur, uttråkad, smal, snygg. Det är hon som har tatuerade fjärilar svävande ut ur bikinitrosorna. Det brukar inte hända att verkliga personer blir min bild av romankaraktärer, men nu hände det.

onsdag 14 april 2010

Poolrapport: Kroppskulturen

I Atlantfinsalongen är det nästan storm idag. Vitt skum över azurhav, brutala vågslag över piren, vi ligger loja i vilstolen på terrassen iklädda brun bikini med strass och snäckor. Solglasögonen glider ner längs näsryggen - det är siesta. Gintonicen bubblar i glasen, vi biter i citronskivorna och somnar.

Men först en luddig anteckning om kroppskulturen vid poolen och på sandstranden.

Ni vet bastukulturen. Man ser ut som man gör, så är det inte mera med det. Kroppen är ok, nästan en vän. Här är det lite samma sak, ingen stor affär. Vid poolen är den topless som vill, det kräver varken ungdom, skönhet eller slanka. Man är frisk eller omplåstrad, handikappad eller intakt. Man visar inte upp sin kropp, man är där med den bara, vilar den, dåsar, simmar - med bikiniövredel, utan, med sportbadbyxor eller vindtygsjacka. Man är inte full. Det är liksom lugnt. Ohysteriskt. En vila det också. Man stirrar inte, man låter blicken vandra i all välmening.

Fast tatueringar ska man ha. Fjärilar fladdrar upp ur byxor, "Baby" står det över en bringa, barnens namn i bläck är ett måste, tribalfasoner här och där. Det slår mig att det är någonting rörande över alla dessa tatueringar.

Å "denna mjuka maskin", som Sara Stridsberg kallar den i Darling River.

God siesta.

lördag 10 april 2010

Poolrapport: Värna om svenskan i Finland!

En vänlig solbränd man från Göteborg kom fram till mig vid poolen och sa att det är så trevligt att höra "Sjundeåintonation". Officer som han var hade han varit i Dragsvik på utbyte (ja, utbyte!) flera gånger och i Ekenäs hade han varit på begravning och i tiden hade han och hans fru stödprenumererat på en finlandssvensk tidning. Västnyland trivdes han i, Österbotten var också bra "men österbottningar är ju lite speciella". Begreppet "kiva" använde han demonstrativt men naturligt.

"Vi måste värna om svenskan i Finland!" utbrast han.

Helt småfräscht i en soldäst miljö där folk annars tycker att Norway, Germany, Finland, all the same.

tisdag 6 april 2010

Rapport: poolkulturen

När jag var här på GC för två år sedan läste alla - alla - vid poolkanten Stieg Larsson. På svenska, engelska, tyska, finska, norska, danska. Stieg hänger ju kvar vid poolen (inget ont om honom men det existerar ju också annan litteratur i världen, vilket inte alltid gått att tro) men nu syns där också helt andra typer av böcker. Jag har till exempel fått syn på Karl Ove Knausgård, Mara Lee och Maria Gripe plus en hel del böcker som ser intressanta ut men som jag inte känner till.

Nu är ju det här inte partyhärdarna Inglés eller Puerto Rico utan ett familjeställe, men för två år sedan rökte alltså alla tobak och läste uteslutande Stieg L. Nu röker ingen tobak heller. Vad har hänt?

söndag 4 april 2010

Finsalongen goes Gran Canaria (paparazzi edition)

Finsalongen finns nu på en balkong med utsikt över palmer och hav. Salongslejonen fröjdas särskilt över att vyn helt saknar inslag av neonljus och reklam; det är faktiskt bara palmer, kaktusar, blommor, vita hotellfasader och ett blått snällt hav.

Här kan man gott ligga på rottingschäslong med blåvita kuddar, lyssna på kanariefågel och koltrast och försöka få styr på tänkandet. (Jag vet inte om någon annan har samma problem som jag med att tänkandet förändras och nästan förintas eller förvandlas till nån sorts hyperperceptivt men förvirrat rådd när miljöombyte sker?)

Finsalongen vill inte bli någon litterär paparazziklubb men jag kan inte låta bli att skvallra att författaren och skådisen Anna-Leena Härkönen var på samma flygplan som vi. Jag satt vid gången vid toalettkön och Härkönen stod där en god stund. Kvinnan framför henne i kön vände sig mot henne och sa "Är du Anna-Leena?" "Ja", sa Härkönen. "Jag har läst alla dina böcker!" sa kvinnan entusiastiskt. "Jaha", sa Härkönen.

Jobbigt för båda, väl.

Nu till poolen.

fredag 2 april 2010

Skrivtips i väntan på trafikpredikan

Jag skulle egentligen skriva om kvinnan som blev mördad på en parkeringsplats i Sverige igår. Eller inte om själva kvinnan, utan om aggressiviteten på vägar och parkeringsplatser -

Men jag måste lägga mig, så lämnar istället en länk till alla som skriver, vill skriva eller bara allmänt intresserar sig för saken. Jag fick den av Karin C och nu är den här. Några författare ger tio förhållningsregler var i The Guardian. Läs. Och skriv.