Hollywoodhaggorna har begapats, regnet häller sig dödsföraktande ner över förortens tak, det åskar och jag läser om den här georgiska kvinnan hos Lovisienstadt.
Skulle ju anteckna vad Karl Ove sa i tvåan, nämligen det här träffsäkra:
Man skulle kunna säga mycket om självbilden, men det var i varje fall inte i förnuftets svala salonger som den hade skapats.Det är främst den meningen som är så bra att den måste bebloggas, men här kommer fortsättningen också, för även den bär på en helt lyckad analys:
Tankarna kunde nog förstå den, men makt att styra den hade de inte. Självbilden gällde inte bara den man var, utan även den man ville vara, kunde vara och en gång hade varit. Självbilden gjorde ingen skillnad på det reella och det hypotetiska. I den sögs alla åldrar upp, alla känslor, alla drifter.
Yttermera visso! Tips för den som vill justera sin självbild till det sämre: Spela det ädla gemet Memory med knivskarp 4 bast och du känner dig snart mycket slö som människa och tänkare.
