skip to main |
skip to sidebar
Blev så glad över att Karin tänker som jag om K.A. Tavaststjernas gnälliga utsaga i förra inlägget. ("Jag älskar sånt där. Det ger mig hopp om framtiden att se hur sura folk alltid har varit, och hur mycket dom har klagat. För då har det ju alltså inte blivit sämre", skriver hon, och det var nog precis så jag tänkte. Karin: det fortsätter sen helt superfint med gnäll om folks hopplösa sätt att prata språk, han är helt otroligt bister och sur ... Ett läge att känna igen, absolut!)
Så hittar jag då i samma korrektur denna lilla visdom som jag vill dela med mig av till alla er andra som just nu känner att ni gör rätt för er:
Det är bättre att slita ut sig än att förrosta, men den, som tänker sig för, behöver varken göra det ena eller det andra.
(ur Hälsans hemlighet, 1905)
När man drabbats av hormonondskan är det trevligt att i sitt arbete snubbla över andras magsura utläggningar, här nedan ett av ingen mindre än K.A. Tavaststjerna om badlivet i Hangö 1890:
Badlivet är naturligtvis, som överallt i Norden, banalt ända till beklämning. Icke en gång det brokiga, nyanlända österländska elementet orkar giva det någon riktig prägel. De vackra ryskorna är ännu inte riktigt hemma hos sig, och deras toaletter får ett tråkigt drag av internationalitet, precis som hela livet för övrigt. Det är ett konglomerat av Helsingfors och S:t Petersburg, av importerad europeism och exporterad nationalim. Ingen är riktigt sig själv, om inte vi finnar, som i allmänhet är oss själva när vi har tråkigt.
(mina markeringar)
