Så lätt är det inte att vara feminist

Min varseblivning fungerar ungefär som tävlingsmomentet "Vem där?" i underhållningsprogrammet På spåret, så nu kan jag inte hänvisa till källor men min "Vem där?"-radar antyder att det förekommer en del "visst är du ju feminist!"-rundsnack.

Det vill säga, för att nu ta till kortare meningar, det utgås från att alla nog är feminister innerst inne, om de bara tänker efter. Tänk bara på lönefrågan. Exempel:

A: "Tycker du att det är rättvist att män och kvinnor får olika mycket betalt för samma jobb?"
B: "Naturligtvis inte."
A (uppmuntrande): "Då är du feminist!"

Feminism innebär ett långt mer avancerat tänkande än ovanstående. Det handlar om att vissa ska avstå från privilegier, eller modifiera dem, för att andra ska få det bättre. Det handlar om att lägga av med vissa fixerade föreställningar som innehåller idéer om hur andra ska leva sina liv. Det handlar om att bjuda till och läsa på, intressera sig för samhällsutveckling och historia.

Att tänka feministiskt är en ständig utmaning, det kräver ansträngning och stamina, det är svårt. Att handla feministiskt är nästan omöjligt, men ibland lyckas det, och då kan man gratulera sig själv och andra som tycker det är viktigt med lika förutsättningar för olika människor.