God morgon yxskaft: prostitution

Såg Kvinna till salu på Svenska teatern, en visserligen konstnärligt ofullbordad föreställning men med ett extremt viktigt tema, nämligen prostitution och människohandel.

Självgott har jag ansett att jag har lite koll på de här sakerna, men det har jag ju egentligen inte haft. Framför allt har jag inte lyft in saken på min personliga agenda, prostitution och människohandel (som ofta går under den bedrägligt svårbegripliga benämningen "trafficking") har varit ett diffust orosmoln nånstans i bakhuvudet men eftersom jag lever extremt skyddat har de inte riktigt aktualiserats.

En stor del av de prostituerade i Finland är offer för människohandel, sägs det i föreställningen. För mig är det här en så grav insikt att jag helt tappar förmågan att godta ett enda försonligt argument för prostitution. Att människor transporteras över världen under omänskliga förhållanden, sätts i enorm ekonomisk skuld och tvingas jobba som prostituerade mitt bland oss, här, ofta ständigt utsatta för fysiskt och psykiskt våld, går det att tolerera? Det är tung kriminalitet som skördar ofattbara mängder offer.

Att i det här perspektivet lite försonligt mysresonera kring prostitutionens väsen är för mig helt uteslutet, sorry. Priset för den romantiseringen är för högt.

Är det inte obegripligt hur hela samhällen, ja, hela världen, bjussar män på hurdant utlevande som helst? Vi får skärpa oss. Via lagstiftning visa att det här verkligen inte är okej.