Dagens Oates

Ni som är på Twitter, ni följer väl Joyce Carol Oates? I dag twittrade hon ett förtjusande intelligent och smågnälligt resonemang:

"Envy of visual artists: viewers 'see' work entirely, within seconds. No one 'sees' a novel for reading is slow & discontinuous."

->

"How many interruptions & distractions accompany the reading of, say, a classic like 'Sound & Fury'? Where does aesthetic experience reside?"

->

"Most fiction & poetry require at least two readings yet, in many instances, receive scarcely one. Reader's shadow falls upon the page."


Här nedan pratar Oates om sitt förhållande till skriva på Twitter, och det är nog det mest inspirerande jag hört någon säga om forumet. Man behöver bara kolla den första minuten:

36,62

Jag har inte sett Nymphomaniac ännu, däremot har jag läst en hel del goda texter som handlar om den eller tar avstamp om den. Jonna på jobbet, där jag inte är, eftersom febern hemsöker barnen i hushållet, mejlade mig just en länk till Karin Johannissons DN-essä Absolut gehör för extasens ögonblick.

Texten är så tät att jag måste läsa den flera gånger, den innehåller så mycket intressant och komplext - det här är en essä som borde vara en hel bok.

Det slår mig också att jag ofta läser Johannisson när jag själv eller någon i min närhet har feber, hon hör ihop med gränstillstånden, hon lyfter gränstillstånden och resonerar kunnigt och känsligt kring dem utan att suga för mycket mystik ur dem.

Bara att läsa essän nu fick mig att känna mig febrig, men medan jag skrivit det här har jag haft termometern under armen: stadigt 36,62.

God morgon yxskaft: prostitution

Såg Kvinna till salu på Svenska teatern, en visserligen konstnärligt ofullbordad föreställning men med ett extremt viktigt tema, nämligen prostitution och människohandel.

Självgott har jag ansett att jag har lite koll på de här sakerna, men det har jag ju egentligen inte haft. Framför allt har jag inte lyft in saken på min personliga agenda, prostitution och människohandel (som ofta går under den bedrägligt svårbegripliga benämningen "trafficking") har varit ett diffust orosmoln nånstans i bakhuvudet men eftersom jag lever extremt skyddat har de inte riktigt aktualiserats.

En stor del av de prostituerade i Finland är offer för människohandel, sägs det i föreställningen. För mig är det här en så grav insikt att jag helt tappar förmågan att godta ett enda försonligt argument för prostitution. Att människor transporteras över världen under omänskliga förhållanden, sätts i enorm ekonomisk skuld och tvingas jobba som prostituerade mitt bland oss, här, ofta ständigt utsatta för fysiskt och psykiskt våld, går det att tolerera? Det är tung kriminalitet som skördar ofattbara mängder offer.

Att i det här perspektivet lite försonligt mysresonera kring prostitutionens väsen är för mig helt uteslutet, sorry. Priset för den romantiseringen är för högt.

Är det inte obegripligt hur hela samhällen, ja, hela världen, bjussar män på hurdant utlevande som helst? Vi får skärpa oss. Via lagstiftning visa att det här verkligen inte är okej.

Så lätt är det inte att vara feminist

Min varseblivning fungerar ungefär som tävlingsmomentet "Vem där?" i underhållningsprogrammet På spåret, så nu kan jag inte hänvisa till källor men min "Vem där?"-radar antyder att det förekommer en del "visst är du ju feminist!"-rundsnack.

Det vill säga, för att nu ta till kortare meningar, det utgås från att alla nog är feminister innerst inne, om de bara tänker efter. Tänk bara på lönefrågan. Exempel:

A: "Tycker du att det är rättvist att män och kvinnor får olika mycket betalt för samma jobb?"
B: "Naturligtvis inte."
A (uppmuntrande): "Då är du feminist!"

Feminism innebär ett långt mer avancerat tänkande än ovanstående. Det handlar om att vissa ska avstå från privilegier, eller modifiera dem, för att andra ska få det bättre. Det handlar om att lägga av med vissa fixerade föreställningar som innehåller idéer om hur andra ska leva sina liv. Det handlar om att bjuda till och läsa på, intressera sig för samhällsutveckling och historia.

Att tänka feministiskt är en ständig utmaning, det kräver ansträngning och stamina, det är svårt. Att handla feministiskt är nästan omöjligt, men ibland lyckas det, och då kan man gratulera sig själv och andra som tycker det är viktigt med lika förutsättningar för olika människor.

Bloggaren Blixa och dagens attityd

Om vi nu ska prata "attityd" i en massa sammanhang vill jag ge ett exempel på "attityd" som jag tycker verkar bra, nämligen bloggaren Blixas.

Annars vet jag inte. Lite svårt med attityden här i dag, kroppens attityd är inte helt okej, den värker och svider, och vädrets attityd är sån att fukten tar sig in under byxorna på en där man går längs trottoarerna och beundrar hundskiten vars attityd får den att halvrinna slajmigt bland gruset.

Begäret

En ung kvinna i grå mössa med tofs kom gående med en smoothie i ena handen och en kaffe i den andra. Plötsligt tvärstannade hon, gick tillbaka och tittade intensivt i det skyltfönster hon just passerat. 
Vad hon tittade på: en grå mössa med tofs.

Jag tyckte scenen var perfekt och var upplyft resten av dagen.

Ordkleptomani i gott sällskap

Skrev just ett mejl där jag trodde mig uppfinna ett mycket användbart ord, nämligen "femofobi". Ville genast smygskryta om min uppfinningsrikedom här i salongen men bestämde mig för att säkerhetsgoogla först, och dirigerades då raka spåret till Flashback och Suomi24 - där ordet alltså används på samma påhittiga vis.

Det om det, men tröstar mig ändå med att självaste Liv Strömquist tror sig ha uppfunnit ordet "vampyrism" i senaste vargpodden. Och det har hon ju inte, så jag är i gott sällskap.

Vi ordtrollare bara är såna här, helt crazykleptomaniska liksom, kreativa tjuvar, och nu kommer jag ihåg att jag personligen hört PO Enquist påstå att han uppfunnit begreppet "smärtpunkt". Kan det verkligen stämma?

Sparläge

Bara så ni vet: Jag håller just nu på och övar mig i att inte freaka loss på alla intryck, försöker vänja mig av med att rå-iaktta folk, avstå från att beskriva dem i huvudet, avstå från att fantisera kring dem, skildra dem på bloggen, associera utgående från dem. 

Detta på grund av att det är så stressigt.

Tipsy love

Tötterman, som Peppe tipsade om, tipsade mig just om en formidabelt välskriven text om von Triers Nymphomaniac, som jag tänker läsa många gånger till. Skribenten heter Monica Anjefelt. Ta det som ett tips.

Att det finns människor som gör sån konst som Lars von Trier, och att det finns människor som kan förstå och uttrycka sig om den konsten, det är stort like på det. VI BEHÖVER DET.