Det hände sig för några veckor sedan att google, som äger blogger, som den här bloggen än så länge bloggas på, meddelade att jag skulle gå med i nåt äckligt G+, och jag vet inte vad som hände men plötsligt hade hela G-punkten associerat denna salong med min jobbmejl, och jag skulle skapa cirklar och kretsar och ALLT skulle vara PÅ SAMMA STÄLLE och det krävdes att jag skulle känna mig social och sugen och uppkopplad och jag skulle gilla olika artister och jag vet inte vad, men in på bloggen lyckades jag inte ta mig.
Så jag lät det vara. Och kände mig manipulerad och kontrollerad och dessutom iakttagen.
Nä, det finns inga gratisluncher. I något skede ska jag ta mig i kragen och flytta hela salongen till något annat ställe, men tills dess får jag smyga omkring här, paranoid och lätt arg, med träflisor från det oslipade G-golvet i yllesockorna.
Men glad blir jag när jag ser att några under denna långa tystnad surfat in här för att kolla om något hänt. Jag vet inte, det kanske är mest robotar, men det är fint om någon tycker att salongen är värd ett besök.
Själv vet jag inte alltid, och en sen dag som denna i bräckligaste januari känner jag ett omoget behov av att bli uppfunnen på nytt, Friman i ny reviderad upplaga. Möjligen delar jag den känslan med en del andra.
Det rimmar illa
6 dagar sedan
Nå de va på tiidn.
SvaraRaderaAtt he va, ja.
Raderajag hänger här varje dag. Ropar HALLÅÅ! och låter det eka mellan inlägg och länklistan.
SvaraRaderaBilden av dig i den ekande salongen är hjärtskärande!
RaderaVi måste fly. Jag jobbar på det.
SvaraRaderaJa. Jag litar på dig.
Radera