Varning: Detta är ett inlägg i genren "Pointing At Cool Things" som den beskrivs i Caitlin Morans nya bok Moranthology.
Lyckades med konststycket att spela in programmet Alla vilda om Birgitta Stenberg natten till söndag. (På något vis känns tv-tittande nästan mer komplicerat än nånsin, nu kan jag t ex inte heller låna ut en vhs med programmet till folk som vill se det? Och alla bra program kommer på konstiga tider, men får vara på alerten helt enkelt och noga följa med twitterflöden för att över huvud taget lyckas se något vettigt bland alla goja som sänds prime time, well, och vill jag dela av mig av upplevelsen, som naturligtvis av typ upphovsrättsliga skäl inte kan ses på nätet, får jag lov att ta hem den intresserade till min soffa, vilket ju kan vara trevligt men på andra sätt svårarrangerat i förhållande till det enkla i att bara låna ut en vhs.)
Lyckades dessutom med konststycket att parkera mig i soffan igår kväll. Lyckades se programmet, inte bara titta vid sidan av någon tvättaktion, utan lyckades halvligga i soffan och tugga på en bit ost och dricka vatten och se programmet om den verkligen mycket coola och varma personen Birgitta Stenberg.
Det var egentligen ingenting spektakulärt över programmet, det anmärkningsvärda var snarast själva den livshållning som Birgitta Stenberg och programmet gav uttryck för. En avslappnad men alert attityd till det mesta, ett liv som har levts grundligt och väl, beslut som har tagits, saker som ej ångras, sådant som fattats, en förmåga att försonas och överleva. Birgitta Stenberg rör sig ledigt i Europa och pratar alla sina älskares och älskarinnors språk: engelska, franska, italienska. Lika ledigt går hon in på en gayglubb i Rom och tar ett glas rödvin trots att folk utanför avråder henne.
Och passionen är kvar. Birgitta Stenberg och de vänner hon hälsar på i programmet är snart 80 år, men mer passionerade än de flesta 30-åringar jag träffat.
Har någon läst Birgitta Stenbergs självbiografiska böcker? Det vill jag göra, jag vill vara mera med den här kvinnan. Vilken tur då att hon är författare - deras sinnen kan man ju umgås med när man vill.
Andlighet, religion och dialog
20 timmar sedan
Jag läste Kärlek i Europa för några år sedan. Vill minnas att den var bra. Tyvärr missade jag dokumentären om Stenberg; cool är precis vad hon verkar vara. Hoppas på en repris!
SvaraRaderaJojo. Stenberg lästes när Apelsinmannen kom som tv-serie nån gång i början av 1990-talet. Spanska trappan, Kärlek i Europa, och givetvis Apelsinmannen, etc. Håller säkert för läsning än idag.
SvaraRadera