Hyvönens hands

Så hände det sig att jag gick på Frida Hyvönens spelning på Korjaamo - men hur lyder storyn?


Måste berätta om den prydliga publiken: Redan i kön utanför var det en rökpausande hipsterflicka som glatt berättade för sina kompisar om hur artiga alla är därinne, ingen knuffas eller försöker nåt, sa hon. Så stod jag då vid baren och försökte köpa en öl med klen framgång ty alla var lika försynta och schyssta som jag och stod och tryckte bak vattenkranen så att kön liksom inte hade något driv.


Vi prydliga stod sedan och begapade Hyvönen som var mesmeriserande i sin superhjältedräkt med guldmantel. En ung man sjöng med i låtarna, han kunde alla orden, han såg inte riktigt ut som en som kan Frida Hyvönens produktion utantill men det kunde han. De stunder jag lyckades slita ögonen från superhjältekvinnan vid flygeln tittade jag på de prydliga ansiktena, folk såg så lyckliga och lugna ut? Så glada?


Och jag tänkte att det är stort att göra sånt med folks face och själar.


Som till exempel medelst den här, Hands: