Degdemonen

Varning - det här är på riktigt lite otäckt.

Min vän Hanna bakade piroger igår kväll och när hon öste ut degen på bordet blev den så här:

Betänk att det var samma vän som satt med mig i soffan när två värmeljus slocknade exakt samtidigt en natt i vårvintras. Samma sansade vän.

Meddelande till alla med vapen

Min insikt i utrikesnyheter är numera ganska ytlig eftersom jag intar nyheter främst till morgongröten och eftersom jag då alltid har två mycket unga grötätare som sällskap. De har lärt sig att skärpa blicken när jag närmar mig utrikessidorna, för där finns ju ofta spännande bilder på soldater och vapen.
Så: snabb bläddring förbi, mycket ögat inte hinner se, mycket att förskonas från.

Via www/Fb kom ändå Syriens barn in i själ.

Vänner, det här får inte fortsätta. Gå in och skriv under. Donera till Rädda barnen. Se; tänk; protestera i handling varje dag.

Kofi Annan reste till Damaskus idag:

He called on all sides of the conflict to end the bloodshed, saying "this message of peace is not only for the government, but for everyone with a gun." (AP)

You made me evil

Fullträff i podcasts imorse: Frida Hyvönen och Sara Stridsberg. Gamla inspelningar, men vad gör det. Hyvönen pratade om hur hon skulle åka till Bali och skriva min favoritskiva To the Soul och Stridsberg pratade om människan och romanen så man rodnade i solen på Fredriksgatan där man gick med sitt rågbröd, sina tomater och en påse tuggummi med smak av granatäpple.

På löpsedeln hade Hyvingemördaren åkt taxi i 14 kilometer precis innan dådet. Taxichauffören berättar. Aha.
Jag mötte en kvinna i kanske 55-årsåldern, hon såg ut att ha ont i kroppen och haltade, hon hade blond page (min favoritfrisyr i världen) och en svart t-tröja med blingblingtryck. Tröjan gnistrade i solen på Fredriksgatan, jag fick kisa för att kunna läsa texten:

YOU MADE ME EVIL

Förresten. Hbl rapporterade om morden i Hyvinge vid morgongröten, där stod:
"Enligt uppgift har hans [gärningsmannens] familj tvingas söka experthjälp för sin ångest."

Satt där vid gröten och undrade. Varför står det så egentligen, varför skrevs det ut? Det är väl självklart att familjen behöver hjälp? Men här i Finland ses det nog fortfarande som ett nederlag att ta emot/ söka psykologhjälp. Då är man ju galen.
Crazylands.

Men du skulle se din mamma

Goddag, det är er värdinna som bara råkade somna på överkastet en stund.
Herregud så det ser ut här i salongen också. Borde byta inredning. Allt ut -
Utom ni som fortfarande tittar in här. Ni ska inte ut, ni ska in i det innersta rummet. Ibland till fulrummet. Spökfabriken, åsiktsmaskineriet, ockulta hängmattan.

Tänkte bara teckna ner ett par ord om hur det kan vara när man åker från Östermalm till Helsingfors. Vad man kan se och höra, t ex:

Det glassiga, slipade i Stockholm, det ändå varma och folkliga. Att alla har Iphones och det är helt obegripligt. Och alla har pasteller på sig och alla kvinnorna är gravida.

Man går ner i underjorden vid Karlaplan. Upp i luften vid Arlanda. Ner vid Sjöskog. Och ännu längre ner vid M-skylten i Östra centrum.

Där lägger man, alltså jag, märke till tre personer i trettioårsåldern; två män och en kvinna. En man står gränsle över en cykel, en annan hukar under sin keps. Problem, hinner jag tänka, de har problem. Där står också en kvinna som är så blond och vacker att jag sedan hinner tänka att jag har haft fel; kvinnans inbyggda beauty är östermalmsk. Hon har inga problem och har hon problem går de att lösa. Jag kommer närmare, jag ser kvinnans ansikte på nära håll, hon tittar ner och ser så ledsen ut att det blir dovt i själ, hon har en svag blåtira under högra ögat.
Den ena mannen säger till den andra: "Du behöver inte oroa dig för mig, jag klarar mig. Men du skulle se din mamma."

Fattar inte vad det betyder, vet inte vem som hade en mamma, vem som var vän, käresta, bror, syster - fick inte grepp om konstellationerna. Men associationstunneln leder till en miserabel interiör. Vet inte vad som hänt och händer där, vill inte veta, tycker illa om att tre personer ska vara tvungna att stå och titta sådär vanmäktigt på varandra, i marken, mot den automatiska glasdörren som öppnas och stängs, öppnas och stängs.

Christinas ordnar

Det är ju ett sjå om ordnar här i blogghuvudet ovan, så ni kan gissa att jag blev belåten i dag när jag på Nationalmuseum i Stockholm hade förmånen att beundra den svenska operasångaren Christina Nilssons uppsättning dito. 

Christina Nilsson som Ofelia



Christina Nilssons skapliga ordnar

Betrakta det här som en snabb anteckning från Stockholm, vilar fötterna lite och ska duscha av mig patinan innan kvällspasset.

Vad Anna Friman tror

Hittade den här i datorns gömmor:

Det där var 90-talsfriman, inte minst nöjd med sig själv skulle jag tro.
Friman anno 2012 beundrar läppstiftsexcessen, ögongymnastiken och det utvilade facet.


Återkommer inom kort med nästa tes, måste bara samla mig först.

Allt ljus på den som köper

I dagens Hbl finns ett reportage om pojkar i Bangkok som säljer sexuella tjänster, och vars tjänster villigt köps. Applåd för att det är just i söndagstidningen som det här reportaget finns, applåd för ett viktigt ämne. Minus för rubriken, som ändå på ett förtjänstfullt sätt illustrerar det jag här vill anteckna. Rubriken lyder: "PENGARNAS MAKT ÖVER BANGKOKS POJKAR". (Ja, versaler.)
Här kommer pengarna fram och pojkarna förstås - vad fattas?
Jo, de som köper. De perversa personer som går omkring på Bangkoks gator och utövar äckelmakt. Se hur anonyma de är, det går inte ens att plocka fram dem i en rubrik, de finns inte, de köper sin anonymitet för pengar. Det kan vara så att det är vars och ens Big Man som köper sexuella tjänster av barn, därför måste man va lite försiktig liksom?


Men det är inte utbudet som är problemet, det är efterfrågan: alltså de som köper.
Vem är då de som köper? Ingen aning, så jag går till reportaget: "enligt 'Ole' [socialarbetare som jobbar med gatpojkar i Bangkok] består männen, för han har inga erfarenheter av kvinnliga förövare, av japaner och faranger [västerlänningar] från hela västvärlden. De flesta är mellan 40 och 50 år."
Aha.
Min gissning är helt vild och okvalificerad, men jag gissar inte att det främst är regnbågsaktivister som åker ner och släpper loss på utsatta barns bekostnad.


Jag vill läsa artiklar om vem det är som köper sexuella tjänster av barn. Allt ljus på det.

Hyvönens hands

Så hände det sig att jag gick på Frida Hyvönens spelning på Korjaamo - men hur lyder storyn?


Måste berätta om den prydliga publiken: Redan i kön utanför var det en rökpausande hipsterflicka som glatt berättade för sina kompisar om hur artiga alla är därinne, ingen knuffas eller försöker nåt, sa hon. Så stod jag då vid baren och försökte köpa en öl med klen framgång ty alla var lika försynta och schyssta som jag och stod och tryckte bak vattenkranen så att kön liksom inte hade något driv.


Vi prydliga stod sedan och begapade Hyvönen som var mesmeriserande i sin superhjältedräkt med guldmantel. En ung man sjöng med i låtarna, han kunde alla orden, han såg inte riktigt ut som en som kan Frida Hyvönens produktion utantill men det kunde han. De stunder jag lyckades slita ögonen från superhjältekvinnan vid flygeln tittade jag på de prydliga ansiktena, folk såg så lyckliga och lugna ut? Så glada?


Och jag tänkte att det är stort att göra sånt med folks face och själar.


Som till exempel medelst den här, Hands:

Ekelhangups

Borde eventuellt starta en ny blogg, Fulrummet skulle den heta. Låst skulle den vara.
Där kunde jag teckna ner till exempel ekelhangups, hangups som inte lämnar mig men som måste nedtecknas för att blekna ens lite, hangups som de här:

Ekelhangup 1: slickande av fingrar
Ekelhangup 2: "husdjurspussar"

Nå, det var ju ganska lindrigt, men någon kanske förstår hur saker funkar (exponentiellt).
I väntan på att bli mitt vanliga förtjusande Self -

Eder,
Friman

Åh kom och se här

Snubblade över den här salongen i afton:

Värdinnan kallar den gröna salongen men var och en som fotograferar den och sedan studerar bilden förstår ju att den bör heta spöksalongen (ev. ghostsalongen pga typografisk snygghet med g och o och också annars; bokstävernas jämnhet, ev. annat?). Eller förresten - kanske ockulta salongen?


Mitt mål i sommar: rött vin ur värdig bägare vid midnatt HÄR. Jag vet att det kommer att lyckas.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------




NOTA: Rubriken snodd av Hannele Mikaela Taivassalo. Alltså, jag vet att jag tyvärr inte kommit på den själv.

Meddelande från gullet

På mors dag klär jag mig i min fars kalsonger och är ute och röjer enligt årstid, dvs våren.

Fin Salong Looks & Accessories: Ockulta mannen

Naturligtvis på metron, det är alltid metron: en ung snubbe i kläder av avslappnat men händelsevis mycket rätt snitt, blont hår som ser avslappnat oklippt men händelsevis snajdigt ut, han jobbar nog med nånting ascoolt, han har en bok i handen. Han läser i boken.
Man blir besatt av att få veta vad det är för bok.
Man lyckas se sidhuvudet; The Old Man And The Sea av Ernest Hemingway.
Man är belåten, man försjunker i sin egen lektyr.
Man tittar upp för att beundra de trevliga kolonistugorna metron passerar just. Man tittar på mannen igen eftersom man ändå höjt blicken.
Man råkar få syn på den läsande mannens bokmärke: ett spelkort.


Nu blir man besatt av att se vad det är för valör på spelkortet.
Der lyckas man inte med.


Senare gör man en anteckning på www och länkar till Maja, som presenterar dagens citat.

Harungarnas smäckra moder

Harungarna, de försvann. Här i huset tror man att det var harmor som flyttade dem till ett bättre ställe, och nästan vad som helst är ju bättre än fem grenar i kors vid en tvättstuga med strävhårig tax på några meters håll. Här i huset tror man alltså inte att kråkan/måsen/rovgöken blev mätt i magen på harpalt.


Harmor rör sig fritt här på gården bland lekande barn och glittrande cyklar. Hon är stor, smäcker, orädd med långa muskulösa ben. Hon betar lugnt, äter upp växterna i rabatten eftersom det är hon som äger gården. Hon har ett vackert face men är svår att fotografera. Blodet i hennes ådror är blått. Hennes humör är grönt. Hennes ögon svarta.


Det blir alltså inget foto, bara den här kortfattade rapporten från en som skär gul lök i soligt kök och tittar ut genom fönstret.

Spöködlan vattenguden

I en djuraffär i Östra centrum hittade jag den här:

: AXOLOTL. Blev omedelbart förhäxad av det spökiga lysande genialiskt utformade horndjuret som låg i ett akvarium men hade fötter, vilket torde betyda att den är en ödla, men då var det ju mystiskt att den skulle leva helt under vatten.

Googleforskade och det är för bra för att vara sant, kolla:

"Nattaktiv [såklart!] mexikansk [spöklandet!] vattenlevande salamander ur familjen mullvadssalamandrar (Ambystomatidae).

Denna salamander genomgick aldrig en full metamorfos, och därför sitter gälarna fortfarande på utsidan av kroppen, men de har även fullt fungerande lungor [jeez, dubbelfunktionen, av med hattarna!]

De har förmågan att återbilda förlorade kroppsdelar. [gulp]

Namnet härstammar från det aztekiska språket nahuatl, och är sammansatt av atl ('vatten') och xolotl ('gud').[!!!]"

Det där var Wikipedia. På en annan sida, som handlar om hur man ska ta hand om sin keldjursaxolotl:

"Juvenile axolotls can be cannibalistic towards each other, so they are best raised in separate enclosures. Adults can potentially be housed together but watch for cannibalistic tendencies. Of course, if a body part gets bitten off by a tank mate, an axolotl can regenerate it over time."

Är det nu man ska störta till tatueraren och få en gigantisk spöködla/vattengud inristad i ryggen eller finns det något annat sätt att uttrycka sin fascination på?

Ni förstår, glor man axolotln i albinoögat är det inte som någonting annat, det är en blick som ur rymden sprungen, fast fångad i ett akvarium i Östra centrums källare.

Harungar vid tvättstuga

Upptäcktes fem pyttesmå harungar under några torra grenar vid tvättstugan.
Plats för skuldbeläggning av deras mor.

Valborgsghosts, en Doppelgänger

Så kom det sig att ett recept dominerade salongen hur länge som helst, men nu ska jag berätta om två valborgsspöken som hemsöker våningen.
Dessa ghosts hasar längs golvet, tittar fram bakom dörrar, följer efter oss som bor här, rör sig genom rummen autonomt. Deras ansikten sitter lite högre upp än mitt, de är som två stora svävande män inte helt renons på hotfullhet. 
När man går till badrummet står de där utanför och flinar. Tar man en bok ur hyllan får man be dem flytta på sig. Stegar man hastigt genom tamburen kommer de rasslande efter.
De  är  överallt. Stilla men i rörelse. Sällsamma, kusliga.


En av dem, den svarta, hade en Doppelgänger som blixtsvävade upp över Kråkstans spretande björktoppar, förbi en gul lyftkran, över kråkornas bana och vidare upp och bort.
Han är alltså på fri fot; akta, akta. Se dig om, se dig inte om, en Angly Bird bak din nacke svävar.