Sambandet mellan sill och väderlek

Iakttog just en ekorre kämpa sig uppför stammen på linden utanför fönstret. Nätt och jämnt lyckades den klösa sig fast i barken och undvek så att krossas mot husfasaden. Dagmar vrålade i ekorrens öra, ekorren hukade, kilade sig fast mellan två grenar.

Människobarn ska inte gå ut nu på förmiddagen för Dagmar piskar staden och kastar föremål (skyltar, trädgrenar, flaggstänger, soptunnor, takplåt). Dagmar: en sill och en storm.

Utreder kausalitet.

DAGMAR

Två, nej, tre saker har nu förhöjt julstämningen radikalt i detta vattkoppiga hushåll!


Ett. Att nu fem bast går och längtar så innerligt efter julgranen. Inte klapparna, utan granen. 
Snart tre bast går för sin del omkring och sprider julstämning genom att benämna allt med prefixet jul-. Julkoja, julstol, julgurka. Gillar barnens infallsvinkel skarpt.


Två. Dagmar är satt på burk! Sillen Dagmar, en traditionsrätt i den adliga familjen af Friman, är ett måste på julbordet. Har lärt mig laga den, lagade den idag, den var så snygg i sin Freshonaglasburk att jag umgicks med tanken på att fota den och lägga upp den på Facebook. Två bra saker med sillen Dagmar: smaken och namnet. DAGMAR. Kan det bli snyggare?


Tre. Det skira vita snötäcket. Ursäkta klyschan, men så är det.

Far dräper familj

Så slår man på radion och mamma med barn, 5 och 8 år, har knivhuggits till döds i Vanda av barnens far. Mamman och barnen hade uppsökt skyddshem i september. Nu var det nån träff som sociala myndigheterna hade uppsyn över och den hade, enligt radion, "urartat".


Tänker också på nyheten om att Finland leder den dystra statistiken över mord på barn (minns inte var, i Europa?) och att det då ofta är mammor med mentala problem som tar livet av sina bebisar. Associerar till den enorma ryggsäck med skit som de här kvinnorna måste gå och bära på; tänker på deras omständigheter, deras trötthet, deras desperation; vägrar gå med på fördomar om den onda modern.


När jag hör om Vandadråpen har jag svårare att tänka generöst men gör här ett försök, det kan gå:
Å den finske mannen, å. han borde bli räddad snabbt.
Med politik helst.

21.12: Födelsedag för särskilda damer

Kan vittna om att det är helt olika nivå på barnens och min förtjusning varje morgon när adventskalenderns lucka blir öppnad och det utropas hur många dagar det är kvar till julafton.


Här i salongen utlyses således julamnesti. Folk som är här är födda i december och är trötta på den air av x-mas denna helt verkliga arbets- och födelsemånad plågas av.


Som av en händelse satte jag mig nu före (efter) läggdags och googlade Jane Fonda, som jag i helgen såg i filmen The Chase. Såg i själva verket hela filmen utan att fatta att det var just Fondas utsökta snygghet jag beundrade - är ju för all del fördärvad av åttitalet och ett synminne av glanstrikåer och benvärmare. 
I googlandet kröp det fram att den 21:a dennes - alltså just den här dagen som börjar nu! - är Jane Fondas födelsedag! Fakta som uppskattas. Dag som firas från minut ett.

Den här dagen var också min i våras avlidna mormors födelsedag. Jag sitter här i hennes gamla nattlinne och lägger upp en bild på Jane Fonda. Om jag hade förklarat alla kulturella referenser och personliga associationer riktigt noga tror jag nog hon hade uppskattat det.

Stjäl iaf två diktatorer

När hjärnans vighet är begränsad kan man alltid ta andras fynd.

Part: Javén, vars stöldgods i enl. med domstolsbeslut övergår i hennes ägo pga konstnärskap.

Part: Lindman, vidare part: bloggen kim jong-il looking at things.

Inte en enda gubbe är kvinna

Efter att en stund ha varit ute i något som påminner om ickemörker har jag fått såpass mycket energi att jag orkar skriva ett inlägg här. Skulle nämligen skriva om Lego. Lego, som är en bra sak i denna familjs festivaltid. I den här familjen finns två små pojkar och jag har upptäckt att Lego produktutvecklat helt snyggt; det är roliga och fantasieggande (fast lite onödigt krigiska) världar som dessutom kan kombineras oändligt.
Men inte en enda gubbe är kvinna! Lego har lyckats få in några olika hudfärger men någon kvinna/flicka/liknande har de kvoterat in. Googlade lite och förstod att lego för flickor t ex ska vara rosa. Zzzz.


Hittade bland annat en bikiniflicka (såklart) men också den här legotösen som jag tycker är ganska stilig med tatueringar och allt:

Trots att hon saknar byxor, då.

Smärta & välbehag

Denna kropp och hjärna är upptagen av irl-världen just nu, men en liten del av själen sväfvar i luftig salong av sammet och porslin. Den säger två saker (nedan).

Önskar mig:
smaker som inte med bästa vilja kan beskrivas som "okristna"
många timmar ljus och vila
fuktig luft, dock ej regn
fred på jorden och i rymden

Noterat:
Fin sökning som lett till denna vrå på internet - "salong pleasure & pain".

Lenareglerna

Med det förra i gott minne vill jag denna lucianska natt passa på att tipsa om Lena Malms kolumn på temat "hyfs & pli" i Ny Tid.
Här en teaser för den som inte orkar/hinner/vill/ids/kan klicka: 

I kiosken 

Om nån säger tack ska man svara var så god. Underligt många tror att det rätta svaret är tack, i alla fall på finska. Min kompis kompis barn blev instruerad att svara just så när han fick jobb i en kiosk. Och jag undrar vad som ligger bakom? Om man säger var så god, så är det ju ett erkännande att vad man gjorde är värt ett tack. Säger man tack så tackar man liksom för tacket, som om det inte var befogat.

Ribbing hjälp

Vad säger etiketten om de där stavarna i mataffärn som man kan använda till att skilja på egna och andras inköp med?
Det vet jag int. Upplys mig gärna. Jag trodde att man tar en sån där pinne och lägger den på bandet om det behövs, men börjar nu fatta att det finns ett eget regelverk också för detta. Har på känn att regeln lyder: Lägg pinnen efter dina uppköp så den som kommer efter dig kan börja rada upp sina HK Bleu asap.


Senast idag fick jag svets för att vara okunnig i regelverket. Besökte närköpet tillsammans med två ganska oregerliga barn som dessutom hade pantat flaskor och hade varsitt kvitto att överräcka i rätt stund. Då kom en tant och körde på mig med sin kundvagn där jag stod och skulle betala samt övervaka kvittoöverlämning (stod väl snäppet för långt till höger eller pratade kanske nån svenska). Sen hade jag ju glömt lägga den där pinnen på bandet så kassan visste inte var gränsen mellan våra inköp gick och då tog det eld i tanten med kundvagnen som alltså meddelade på sitt charmigt spontana sätt att "MAN KUNDE JU FÖRSTÅS LÄGGA PINNEN EFTER SINA UPPKÖP. DET KUNDE VARA HELT JÄRKEVÄÄ" [förnuftigt, vettigt, men vill skriva det finska ordet här eftersom det rätt använt låter ganska aggressivt].


Här skulle det ha varit plats för genmäle, men eftersom jag inte känner till etiketten kunde jag ju inte säga något, bara fejda fåraktigt.


Så - är det så att en god medborgare alltid lägger upp pinnen på bandet efter sig och att man aldrig ska behöva lägga pinnen framför sig? Och är det här något alla människor utom jag känner till?

Retorikdetektiv'n på Fb

Men vad! Apropå den här iakttagelsen, som jag nedtecknade i förrgår:

Skulle just till att skriva någt hätskt om att Facebook nuförtiden meddelar om "[antal] nya berättelser" men såg sedan att de just nu verkar ha ändrat sig för det står "[antal] nya händelser", vilket väl får anses vara snäppet bättre.

Då satt jag vid en PC, nu vid en Mac. Då meddelade Fb om "händelser", nu snackar den åter om "berättelser". Det här tycker jag är av vikt!
Gör Facebook skillnad på Mac- och PC-användare? Eller är det webbläsaren som avgör vilken retorik som används? Och hur tänkte Zuckerbergs svenska kompisar då? Att folk med Mac är lite sådär kulturhippies som gillar ord som "berättelse", medan PC-tavisar föredrar att det helt enkelt "händer" saker?


Känner mig just nu som en (sekelskiftesblek och lungsiktig) retorikdetektiv med sikte på manipulation, nån kanske kan förklara det här för mig så detektivkänslan försvinner?

Starka kvinnor hos Lindman

Hälsan tiger still i vrån, sjukan skräller i lungan. 
Men Lindman i New York piggar upp när hon skriver om "starka kvinnor", stick dit vetja.

Det stumma språket

Skulle just till att skriva någt hätskt om att Facebook nuförtiden meddelar om "[antal] nya berättelser" men såg sedan att de just nu verkar ha ändrat sig för det står "[antal] nya händelser", vilket väl får anses vara snäppet bättre.

Nu skriver jag istället ner den anmärkningsvärda iakttagelse jag gjort visavi mitt språk som stum. (Har alltså tappat rösten, eller kanske har någon liten fransig bit kvar men har talförbud och sjukskrivning, antibiotika och stark värkmedicin, struphuvudet lyser rött adventstiden till ära.)
Mitt språk som stum är nämligen ett annat än mitt språk som talande. Jag har tidigare hyllat babblandet som ett sätt att nå fram till något viktigt, och det tror jag ännu mera på nu. Det finns säkert de som kan kontemplera tyst inuti hjärnan och sedan leverera en klar och intelligent tanke. För mig är babblandet nödvändigt, "det ständiga skrivandet". Man kunde då tro att det här kan ske i tystnad, och det gör det väl delvis också, men det förutsätter helt tydligt någon form av oral verksamhet. Det som händer nu, i mejl och meddelanden, är en staccatofiering och en utarmning. Mycket märkligt och ganska intressant. Indikerar en fin och skör balans mellan språk, audiologi, fysionomi.

Medborgare utan röst

Har tappat rösten. Är alltså stum. Känns till och med halvförbjudet att skriva. Jag är ju: en stum, en som inget säger. 
Konstaterade att det var då en tyst och skön kväll med mina små pojkar - nu vet vi alltså vem det är som hetsar upp stämningen här i hemmet.


Fick en teckning som föreställer mig. Den är inte ritad av mina barn och den skildrar mig som jag såg ut under en incident på åttitalet. Fru Collins är nog den enda här i saloonen som kan gissa vad det var för en incident.


Lägger upp bilden här, tycker den är fin.

Skursalongen

Govänner. Har int tid att vara fin i kanten idag, är upptagen med att skura golv och toaletter.


Måste ändå kungöra att någon hittat hit till salongen genom att söka på "riktiga nakna chejer" och då kan man ju konstatera att den personen hittat precis rätt! Här vimlar det ju av just chejer som näckar och sprutar bröstmjölk och sånt.


Billiga nöjen är bäst. Hej.

Vägrar släppa ämnet

På tal om munken Bernhard och bröstmjölken i förra inlägget tipsade Helen om sin favorit i genren: 

"Det här är min favorit i serien "helt normala bilder av munk som blir strilad i ögat av jungfrulikt bröst", skriver Helen. "Han är bara så blasé!"


Och när man tittar in på sajten med amningskonst förstår man att det här är en helt egen tradition som åtminstone inte jag haft koll på. Klar bildningslucka. Nu vill jag veta allt om munken Bernhard och hans story!

Stilla bildningsundran

Fru Collins informerade mig om denna målnings existens:

Alonso Cano: The Vision of St Bernhard. Ca 1650. Museo del Prado, Madrid.

Undrar nu. Vilken akademisk disciplin ska man fördjupa sig i för att förstå den?