Såg sista avsnittet av en tv-serie som tagit inalles 10 timmar - ganska mycket alltså - av mitt liv, nämligen Bron. Ligger nu här i ett lite förbittrat tillstånd på grund av upplösningen. Gillar ej:
a) att infernaliska dåd i fiktion förklaras med "galenskap", dessutom inklusive byte av anlete medelst kirurgi.
b) att allt skildras som hopplöst och att nån dör som lika gärna kunde ha räddats utan att storyn lidit.
Tröstar mig med fotokonst av en fotograf som heter Irina Werning och hennes projekt Back to the Future.
Lea B 1980 & 2011 Paris
Werning gör något som inger förtröstan, int så dåligt. Inte heller helt vanligt. Kolla & upplev, rekommenderas särskilt för den som liksom jag är småtraumatiserad av sista Bron, men också särskilt för alla andra som tycker att det behövs lite bra saker ibland. (Var god bortse gärna från det trista genusmeddelande som nu uppstår i och med mitt val av bilder. Werning verkar inte alls genus-styv, tvärtom.)
Johannes 1994 & 2011 Hamburg
Syrran och jag har back to the futureplaner inför mammas å pappas 70-årsdagar. Men det är några år kvar. Visar sen.
SvaraRaderaJa, Wernings bilder är en lisa för själen, omsorgs- och kärleksfullt utfört.
SvaraRaderaSituationsdiktaren: COOLT! Hoppas du fick ännu mera inspis från Wernings grej.
SvaraRaderaHQ: Porträtt på denna fina artist hängs härmed upp på Feinsaloons vägg.