Formel för bättre andar

Var så led senast, man skäms ju, men nu har jag lagat mig i skick enligt så här:


1. Massage hos kinesisk massör(-ska) som blängde på mig elakt/blygt och knådade min rygg sönder och samman men fick livsandarna att röra sig igen, och vätskorna, längs ryggraden och upp i huvudet. Blev efter behandlingen ohyggligt sömnig, såg till att dricka mycket te och vatten som man ska, frös, hade yrsel, drack mera vatten och åt mandariner.


2. Varmt bad med lektyr. Lektyren utgjordes av volymen Diktonius brev; rekommenderas å det grövsta för envar som vill ha lite muntration och bildning.
Hur vigt försöker Elmer Diktonius t ex inte övertala Hagar Olsson som vägrar medverka i boken han redigerar (20 år ung dikt):

22/8/36

Kära Hagar! 

Nog är det mer än beklagligt att du av en eller annan orsak håller dig borta nu, när hela det unga Finland och Sverge är ute och hurrar. Med ett litet vackert bidrag borde du i alla fall orka; man vet ju vad du står och går för ändå, så du behöver ej, om du fortfarande är sjuk, överanstränga dig i onödan. Varför t. ex. ej skriva vad du vill att den unga dikten bör vilja - en sån sak, och den kan dock vara djupt personlig, kan avfärdas på 10-20 rader. Ruska upp dig, Hagar, eljes begår du en dumhet!/ Jag vet förstås ej hur sjuk och utled du är./

Tycker också om när han klagar:

Är trist och trött och en svart kattunge stör mig.

Nu: förtröstansfull sömn i onödigt varm pyjamas av flanell.

Utopisk idé med illustration i surround sound

I allsköns ro på metron i morse, näsan stadigt i Edith Södergrans brev med kommentar av Hagar Olsson.
Känner av att tre ganska unga, rätt bröliga män i märkeskläder sätter sig i stadig formation runt min varelse, de läser alla Metro.

Jag läser Hagars kommentar:

Edith frågar om jag "arbetar för saken i allmänhet". Det var just vad jag gjorde, och jag blev ofta förvirrad av att hon avfordrade mig exakta uppgifter som om det var fråga om en planmässigt organiserad verksamhet. Edith var alltid konkret, hon älskade det direkta greppet. Jag hade i mina artiklar under höstens lopp - det är nog från dem hon har ordet - talat mycket om "saken" och att leva "för sakens skull". Det innebar ett avståndstagande från egocentricitet och l'art pour l'art och betydde helt enkelt att man i sin verksamhet skulle ta sikte på en högre mänsklighet. Att leva för "saken" var att kämpa för en högre medvetenhet, att i alla väder vädja till den fria skapande anden som bor i människan och som ensam förmår höja henne till det plan där gemenskapen kan förverkligas. I den andan citerade jag också i en av mina första artiklar Nietzsches ord: "Människan är något som måste övervinnas."

Samtidigt, eller omlott med stycket ovan, mullrar en av killarna:"Öh! Här står att världens största glädjehus [ilotalo] har öppnat i Nevada!" Så hopas typerna över artikeln, fast det går inte att höra vad de säger. Bara ett oartikulerat mummel i något slags dur.

Gamla böcker har också tungor

Här på redaktionen bor ett antal gamla böcker utgivna på Holger Schildts förlag, de talar till oss som arbetar här genom att visa upp sig i övervägd ordning och ha ärenden som ibland är svåra att tyda. Eftersom magiskt tänkande ger "mervärde" (för att nu tala som en marknadskraft, fast å andra sidan är "mervärde" säkert en term från 70-talet) väljer jag helt fördomsfritt att lyssna till dessa volymer.
Dagens repliker från litteraturspöket:

"Hagar Olsson: Lars Thorman och döden" (debut, tryckt 1916 hos Simelii arvingars boktryckeri)
"Hagar Olsson: Träsnidaren och döden" (original 1940, nyutgåvan tryckt 1991 hos Östra Nylands tryckeri i Lovisa men jag lägger in en bild på originalet nedan för det är tjusigare)

Eftersom jag tyvärr inte är expert på Hagar Olsson (men kanske borde bli det) kunde jag inte genast begripa hur dessa två titlar hänger ihop. Var det exempelvis så, att träsnidaren hette Thorman och att Olsson själv i ett senare skede skrev om sin bok och justerade namnet lite?
En god stund funderade jag på detta, tills jag i ett anfall av uppfinningsrikedom kom på att man ju kan öppna boken och läsa början, då torde man ju kunna lista ut om det är samma bok eller ej. (Detta apropå vad internet gör med hjärnan, en effekt är tydligen bristande förmåga att snabbt fatta vad som är virtuellt och och vad som är fysiskt.)

Resultatet:

Lars Thorman: "Sakta öppnade Lars den dörr, han så många gånger slagit hårt igen efter sig."

Träsnidaren: "Denna morgon var inte som andra morgnar i Abel Myyriäinens liv."
 
Bara namnet "Abel Myyriäinen"! Värt allt besvär.
 
Återstår att lista ut vad Hagar Olsson har för ärende. Kanske det bara är en hälsning inför alla helgons dag?