Tänkte byta namn på bloggen, den borde ju heta Tipssalongen, men avstår nog ändå. Ni förstår, det har med de där två s:en att göra där i mitten av ordet, det ser inte bra ut.
I dag vill jag ge ett presenttips.
Den som har en vän som av någon anledning behöver få en present kan göra oerhört klokt i att ge vännen en parfym. Jag fick en parfym av en vän i vintras och varje morgon, när jag lätt fokuserad och arbetshästig går in i badrummet för att borsta tänderna, ser jag den lyxiga lilla flaskan på hyllan, tänker på min vän, tänker på att hon genom sin gåva föreslog att jag skulle dofta så här, tänker på vår nattliga diskussion om just den här doften. Och när jag har borstat klart tar jag på mig lite av parfymen och är bara helt nöjd med livet. DET KALLAR JAG GULDKANT I VARDAGEN.
Förresten vill jag också tipsa om förlagets höstkatalog! Den finlandssvenska litteraturen mår mycket bra, om ni frågar mig.
Andlighet, religion och dialog
20 timmar sedan
*inväntar Situationsdiktarens kommentar*
SvaraRaderaHaha!
RaderaHa, ha! Den behövde ni ju inte. För ni visste ju vad jag tänkte skriva. Fast jag tänkte att jag inte skriver. Innan jag såg era kommentarer. Men som sagt. Ni behöver ju ingen kommentar. Men jo, nog kan jag ge en. Att jag förstår. Har ju fortfarande kvar den första parfym jag fått av min mamma julen 1986. Men framförallt. Fick en stor brun mugg av Sanna då jag for på mammaledigt. Den blev min favvo. Drack ur den varje morgon och tänkte på henne, och jobbet varje dag. På gott och ont. Nu har jag den på jobbet och tänker på Kotten varje dag då jag dricker morgonkaffe.
RaderaJa vitsit, det behöver kanske inte vara en parfym (hur doftar den från 1986 ...?). Det är fint med gåvor som man kan ha i vardagen liksom och som funkar just som gåvor väl på något vis ska. Fast när jag tänker på saken har jag ju grym koll på alla saker jag fått och av vem jag fått dem och när, det är viktigt det där.
RaderaJo, vardagliga saker är ju de bästa. Gåvorgåvor är ofta ganska värdelösa hur dyrbara de än är.
RaderaPS. Parfymen doftar ännu också Liljekonvalj. Lika gott eller sen inte gott som 1986. Beroende på doftaren
RaderaHuvudsaken är att gåvogivaren ger något mottagaren kan tänkas gilla och inte något givaren själv viml ha. Jag fick en gång en ljusblå Mariskool ledsagad av orden: "Den här färgen är så vacker!" Ja, kanske i hennes värld men kom och sök ljusblått hemma hos mig. Fick känslan av att hon försökte lära mig något. Skålen är numera såld på lopptorg - troligen åt någon som gillar ljusblått.
SvaraRaderaJa, det där är en intressant känsla, att nån försöker lära dig något med sin gåva. Kanske många tycker lika om mig då jag tråkar böcker, bio-och teterbiljetter åt deras barn.
Radera