Jag vet att jag letar efter någonting när jag läser, men jag har inte lyckats lista ut exakt vad, och jag vet inte om det går att definiera exakt. Men nu tror jag att jag är något på spåren; det är - hur pompöst det än låter - ett intellekt jag vill åt, ett sätt att se och uppleva och uppfatta och förmedla.
Berättelsen är nästan helt oviktig.
Det rimmar illa
1 vecka sedan
Kunde inte hålla med mer: ett sätt att se, ett sätt att förmedla (kanske också: en sorts uppmärksamhet). Själv är jag omåttligt ointresserad av berättelser (okej, ibland, i sällsynta fall, dras jag med i en boks ståry). Oftast är det helt andra saker som gör det skönlitterära läsandet till den verksamhet det är för mig: något livsnödvändigt (jag måste alltid ha en bok på gång, annars är något rejält fel). Så ja, kanske det är OK att vara en smula pompös här?
SvaraRaderaHade egentligen tänkt skriva ett inlägg om rätten att vara just pompös/pretentiös men så blev det så här istället. Hehe.
RaderaPrecis. Jag vill utvidga till att det gäller även livet, i e relationer och möten
SvaraRaderaJa!
RaderaMedan jag förlåter väldigt mycket, så länge berättelsen håller och får mig att svänga sida efter sida, ända till slutet.
SvaraRaderaHumalahakuista lukemista.
RaderaJag jag är nog mer krävande då. För jag vill ha allt. Berättelsen, språket, intellektet.
SvaraRaderaOch det är just därför en bra bok sen är så sjukt bra. Att om nån av dessa tre saknas är det sen ändå bara mediokert. Om jag nu måste välja bara ett av dessa så är det ändå storyn.
Det här ska vi diskutera mer sen när vi tar den där camparin. Jag glömmer dessutom alltid storyn nästan genast.
RaderaJag vill förstå nåt. Vad som helst.
SvaraRaderaDär sa du nåt!
Radera