Melankoli med Bo C

Är melankolisk, citerar därför Bo Carpelan som han skriver i Blad ur höstens arkiv (utkommer snart):

I går eftermiddag kändes arbetet med det dagliga skrivandet meningslöst. Jag iakttog mig och upplevde plötsligt att vad jag höll på med närmast var ett hån eller ett hot mot verkligheten som stod där och tyst, utan krav, visade sina träd, sitt gröna gräs, sitt strömmande vatten. Hade jag något att tillägga?