Åh kom och se här

Snubblade över den här salongen i afton:

Värdinnan kallar den gröna salongen men var och en som fotograferar den och sedan studerar bilden förstår ju att den bör heta spöksalongen (ev. ghostsalongen pga typografisk snygghet med g och o och också annars; bokstävernas jämnhet, ev. annat?). Eller förresten - kanske ockulta salongen?


Mitt mål i sommar: rött vin ur värdig bägare vid midnatt HÄR. Jag vet att det kommer att lyckas.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------




NOTA: Rubriken snodd av Hannele Mikaela Taivassalo. Alltså, jag vet att jag tyvärr inte kommit på den själv.

Meddelande från gullet

På mors dag klär jag mig i min fars kalsonger och är ute och röjer enligt årstid, dvs våren.

Fin Salong Looks & Accessories: Ockulta mannen

Naturligtvis på metron, det är alltid metron: en ung snubbe i kläder av avslappnat men händelsevis mycket rätt snitt, blont hår som ser avslappnat oklippt men händelsevis snajdigt ut, han jobbar nog med nånting ascoolt, han har en bok i handen. Han läser i boken.
Man blir besatt av att få veta vad det är för bok.
Man lyckas se sidhuvudet; The Old Man And The Sea av Ernest Hemingway.
Man är belåten, man försjunker i sin egen lektyr.
Man tittar upp för att beundra de trevliga kolonistugorna metron passerar just. Man tittar på mannen igen eftersom man ändå höjt blicken.
Man råkar få syn på den läsande mannens bokmärke: ett spelkort.


Nu blir man besatt av att se vad det är för valör på spelkortet.
Der lyckas man inte med.


Senare gör man en anteckning på www och länkar till Maja, som presenterar dagens citat.

Harungarnas smäckra moder

Harungarna, de försvann. Här i huset tror man att det var harmor som flyttade dem till ett bättre ställe, och nästan vad som helst är ju bättre än fem grenar i kors vid en tvättstuga med strävhårig tax på några meters håll. Här i huset tror man alltså inte att kråkan/måsen/rovgöken blev mätt i magen på harpalt.


Harmor rör sig fritt här på gården bland lekande barn och glittrande cyklar. Hon är stor, smäcker, orädd med långa muskulösa ben. Hon betar lugnt, äter upp växterna i rabatten eftersom det är hon som äger gården. Hon har ett vackert face men är svår att fotografera. Blodet i hennes ådror är blått. Hennes humör är grönt. Hennes ögon svarta.


Det blir alltså inget foto, bara den här kortfattade rapporten från en som skär gul lök i soligt kök och tittar ut genom fönstret.

Spöködlan vattenguden

I en djuraffär i Östra centrum hittade jag den här:

: AXOLOTL. Blev omedelbart förhäxad av det spökiga lysande genialiskt utformade horndjuret som låg i ett akvarium men hade fötter, vilket torde betyda att den är en ödla, men då var det ju mystiskt att den skulle leva helt under vatten.

Googleforskade och det är för bra för att vara sant, kolla:

"Nattaktiv [såklart!] mexikansk [spöklandet!] vattenlevande salamander ur familjen mullvadssalamandrar (Ambystomatidae).

Denna salamander genomgick aldrig en full metamorfos, och därför sitter gälarna fortfarande på utsidan av kroppen, men de har även fullt fungerande lungor [jeez, dubbelfunktionen, av med hattarna!]

De har förmågan att återbilda förlorade kroppsdelar. [gulp]

Namnet härstammar från det aztekiska språket nahuatl, och är sammansatt av atl ('vatten') och xolotl ('gud').[!!!]"

Det där var Wikipedia. På en annan sida, som handlar om hur man ska ta hand om sin keldjursaxolotl:

"Juvenile axolotls can be cannibalistic towards each other, so they are best raised in separate enclosures. Adults can potentially be housed together but watch for cannibalistic tendencies. Of course, if a body part gets bitten off by a tank mate, an axolotl can regenerate it over time."

Är det nu man ska störta till tatueraren och få en gigantisk spöködla/vattengud inristad i ryggen eller finns det något annat sätt att uttrycka sin fascination på?

Ni förstår, glor man axolotln i albinoögat är det inte som någonting annat, det är en blick som ur rymden sprungen, fast fångad i ett akvarium i Östra centrums källare.

Harungar vid tvättstuga

Upptäcktes fem pyttesmå harungar under några torra grenar vid tvättstugan.
Plats för skuldbeläggning av deras mor.

Valborgsghosts, en Doppelgänger

Så kom det sig att ett recept dominerade salongen hur länge som helst, men nu ska jag berätta om två valborgsspöken som hemsöker våningen.
Dessa ghosts hasar längs golvet, tittar fram bakom dörrar, följer efter oss som bor här, rör sig genom rummen autonomt. Deras ansikten sitter lite högre upp än mitt, de är som två stora svävande män inte helt renons på hotfullhet. 
När man går till badrummet står de där utanför och flinar. Tar man en bok ur hyllan får man be dem flytta på sig. Stegar man hastigt genom tamburen kommer de rasslande efter.
De  är  överallt. Stilla men i rörelse. Sällsamma, kusliga.


En av dem, den svarta, hade en Doppelgänger som blixtsvävade upp över Kråkstans spretande björktoppar, förbi en gul lyftkran, över kråkornas bana och vidare upp och bort.
Han är alltså på fri fot; akta, akta. Se dig om, se dig inte om, en Angly Bird bak din nacke svävar.