Skräckfauna

När vi körde in i Hangö stad i afton och just hade passerat "Välkommmen till Hangö"-skylten lade jag märke till att hundratals måsar kretsade ovanför oss. 

Lite senare satt jag på en gård i Hangö norra och såg fåglarna komma. Sakta cirklade de över himlen i hundratal. Det konstigaste var att de var alldeles tysta, måsar är ju aldrig tysta.

Jag har ingen fågelfobi men den här synen var kuslig. Det såg exakt ut som i Alfred Hitchcocks film Fåglarna. 

Men det kan ha varit så att måsarna åt svärmande flygmyror däruppe, sa google.

Vit fjärd

Det finns morgnar när fåglarna låter som elektronspel, och så finns det morgnar som den här, stilla morgnar då fjärden försvunnit, det är bara kompakt vitt där ute och fåglarna är tysta, som om de undrade vad som nu är på gång, fast det gör de ju inte.

Man skjuter skarpt i Syndalen. Grannens hundar skäller. Jag minns att det sista jag tänkte innnan jag somnade var att någonting är gott, men nu har jag glömt vad det var.

Sommarposition

På natten drömde jag att en bibelsajt hade tagit över den här salongen. På morgonen när jag gick ut i köket låg det ett tunt täcke av döda småflugor över hela arbetsbänken. En skalbagge hade dödsryckningar i handtaget på kylskåpsdörren, några nattflyn hade lagt sig på fönsterbrädet med benen upp. Jag dammsög bort allt.

Det blåser hårt, för hur mångte dagen? Strandskatorna ruggar sig på stranden, de är fina med sina långa näbbar i orange och sitt neurotiska läte, de äldre björkarna tappar murkna grenar, pelargonerna tuffar till sig i krukor på terrassen.